Det kliar i fingrarna. Det finns så mycket jag vill göra, och så lite tid.
Speciellt när Aron har börjat vända upp och ner på vardagen.
Han har börjat äta hela nätterna, sen äter han nästan ingenting på dagarna och gallskriker 2-4 timmar i klara höga toner.
Det ger inte tid till så mycket annat än vyssjande och vaggande.
Dessutom är det ganska tröttsamt när han skriker. Tidigare har han inte skrikit,bara grymtat.
Det blir man inte så trött av. Skrikande däremot. Huah.
Well, this to shall pass. Den vetenskapen har vi den här gången som vi inte hade med Lukas, vilket underlättar det hela.

Men, till saken. Kliandet i fingrarna.
Jag vill sy. Och pyssla. Och virka och sticka.
Jag vill renovera och ändra om och greja.
Jag vill städa och sortera. Slänga och förvara.
Jag vill äta god mat med goda vänner.
Jag vill skratta som om det vore för sista gången.
Jag vill åka skidor när jag det passar mig, hur långt jag vill och vart jag vill.
Trots det vill jag vara bunden till får lilla kotte så länge jag bara får. För tillfället tänker jag inte inse att han en dag kommer klara sig utan mig. Äta vanlig mat. Aldrig.

Därför är det här min to-do-list för hela 2012.
När det här året är slut hoppas jag kunna bocka av varje grej.
Man ska sätta låga mål, så det är säkert att man når dom.

I helgen firar vi ett år som husband&wife. Den 22 januari mer bestämt.
På bröllopet delades det ut 12 uppdrag, ett uppdrag för varje månad det första året.
Hatten av till de 3 personer som kom ihåg uppdragen!
Erik hade januari, den lämnades öppen för honom.
Planen var middag och lilla romantiken på lilla hotellet, men eftersom lilla hotellet var abonnerat fick jag en present istället.
Erik är inte den som ger symboliska presenter. Min morgongåva på bröllopet var en kniv. Han tar tillfället i akt att ge mig något jag behöver. Den här gången blev det ett par muckboots.


Men jag är så glad och tacksam att han ser till så jag inte behöver frysa.
Speciellt eftersom jag nu har gett mig själv köpstopp. Från och med nu får jag bara handla till grabbarna.
Förutom en klänning till festen i mars. Annars är det köpstopp.
Det är rätt gött att se sparkontot öka istället.