När jag hämtade Lukas på dagis idag var han helt utslagen, brännhet, alldeles rosslig i halsen OCH fullt med var i ögonen.
Min stackars lilla kille! Det var bara att meddela både dagis och mitt jobb på en gång att här blir det en hemmadag imorgon, eller resten av veckan kanske. Han somnade kvart i sju i soffan, så det var bara att ta på honom pyjamas och lägga honom för natten, utan välling. Jag hoppas han får sova ordentligt i natt, att han slipper feberfrossa och dumheter som ska ställa till det.

Jag känner mig så hjälplös när han är sjuk, han vill egentligen ingenting hur mycket jag än gullar och anstränger mig, allt är fel och han är bara trött och ledsen. Och när han är så här liten kan jag inte förklara för honom att han måste sova och dricka. Well, det är bara att hålla tummarna för mammas lilla hjärta.

Det känns som igår när vi kom hem från BB och jag satte mig i fåtöljen för att amma och det var sjukt kallt inne eftersom vi hade varit borta (på den tiden hade vi ingen bergvärme). Det känns som igår då vi låg på golvet mest hela dagarna och bara njöt av varandras sällskap. Det känns som igår då han tog första smakportionen. Det känns som igår då han rullade iväg över hela vardagsrumsgolvet för första gången. Han har blivit så stor, min lilla prins.



Jag förbereder mig för en tuff natt, tar febern över sömnen ska han få ligga i mammas famn och vaggas hela natten. Förstå vad man kan älska en annan människa.

I lördags när vi åkte hem från Sundsvall ringde Erik för att prata med sin mor och höra hur det var med Lukas. Hon berättade såklart vad han hade gjort och sagt och när Erik la på suckade han. När jag frågade varför han suckade svarar han:
- "Jag är så jäkla stolt över honom."
Våran prins. Vårat allt. Man kan inte vara annat än stolt.

Här är några vårbilder från i år. De första är från 7 februari.
Jag älskar vintern!

Vi har skjutit upp det här med att köpa ringar, eftersom vi inte vetat vad vi ville ha. Först tänkte jag smälta ner mammas gamla vigselring, men kände att jag ville att den skulle få vara som den är.
Som sagt, vi har inte vetat vad vi vill ha. Helt plötsligt fanns dom bara där framför ögongen på oss och vi föll handlöst in love båda två. Precis så som vi har tänkt oss! Det blir en härlig kontrast till den enkla, ganska feminima guldringen vi har som förlovningsring. Underbart! Bara 8 veckors leveranstid! Men vänta nu, 8 veckor? Hur länge är det kvar tills vi ska gifta oss?
Ajaj. Bara att hålla tummarna att de hinner komma! :)

Vi har dessutom valt ut psalmer, det blev psalm 84 "Vi lyfter våra hjärtan" och psalm 357 "Någon du känner är din bäste vän" och slagit näven i bordet på lite annan musik. Har fått en uppdatering av Linnea hur det går för henne med hennes jobb också. Så det känns som att vi har koll på läget!

Vi var näst intill övertygade nu när det blev kväll att Erik skulle få bli ledig i veckan eftersom ingen hört av sig och vi visste att det stängt igen där han brukar vara, också ringer såklart hans chef nu kl.20. Förbannat. Klart han måste i väg och jobba. I Boden. Och dela en liten etta med en annan kille.
Jävla skit. När allting verkligen är på topp och allt känns så himla bra då ska det såklart bli så här. Det kändes så bra att ha honom hemma i veckan och dessutom skulle vi hinna med så mycket.

Nu tänker jag trycka i mig tårtan som är kvar.

I onsdags hade vi sista anmälningsdagen för bröllopet. Trots det fick vi in några efteranmälningar, men det gör inte oss nånting. Nu är vi uppe på pricka hundra gäster. Jag vände mig till Erik och sa:
-"Vad har vi ställt till med?"
Och han svarar muntert:
-"Fest!"
Ja, nog lär det blir en fest så det står härliga till. Jag håller tummarna att det blir en trivsam och fantastiskt rolig fest, men vi är förberedda på det mesta och inställda på att ingenting kommer kunna förstöra vår kväll, varken stök eller överförfriskade gäster!

I går kväll packade vi bilen full och drog till svärföräldrarna. Det var skönt med ett dygns ompyssling och att bli lite bortskämda. Vi sov i stugan, och Lukas sov med farmor. Trots att klockan ringde 06.30 så var det skönt att dra sig en minut i sängen, och sen kliva upp och sätta sig framför vedspisen några minuter. Så nu längtar jag ännu mer efter vår vedspis, ingen kamin kan slå en vedspis! Visst vill vi ha kamin också, och det är mysigt när man ser elden, men det är något speciellt med en vedspis.
Nu har vi i alla fall suttit och skissat på lite ritningar igen, ändrat lite och kanske bestämt oss lite. Det blir nog en utbyggnad för vår del, och ett liv på hjortronberget!



Efter att vi kommit hem igen gjorde vi ett ryck och målade påsadlingen runt fönstret och satte dit elementskyddet. Erik och Anders bytte ju ett till fönster förra veckan, så nu har vi gjort klart att arbete runt det. Det vart så fint, så fint. Det är härligt med nya fönster. Nu har vi bara ett kvar att byta, och det nya fönstret står här hemma och väntar på att bli insatt. Sen har vi bytt alla fönster vi kan byta. Lukas fönster byter vi inte, eftersom det ska bli toalett där. Och det lilla fönstret i köket kan vi inte byta förän vi har golvvärme, eftersom det ska bli ett fönster utan element under.
Ju mer vi hinner göra klart med "det gamla huset", ju roligare känns det med utbyggnad!

Nu ska vi fixa lördagsmaten, frågan är om mina grabbar har tid att hjälpa till då de gärna spenderar lite tid såhär. ;)

Nu i söndags var det Ludvigs tur att ha dop, det är så härligt med dop och det här var verkligen bortom bäst.
Jätte mysig kyrka, härligt präst och framförallt så bjöds det på pastasallad efteråt, korv med bröd som uppskattades av både barnen och Erik, och självklart kaffe och tårta och kakor också.
Det beror väl på lite grann hur sent man har dopet, det här var ändå rätt tidigt men det var så sjukt mycket bättre med pastasallad än bara massa fika. Det ska jag komma ihåg!











Vår busunge har även hunnit med att åka massor med skoter, och tolkat med boben. Mycket uppskattat!







Bröllopsplanerna skrider på sakta men säkert, anmälningarna trillar in och det är väl ungefär 60 anmälda hittills, med en vecka kvar till OSA. Det är inte ens hälften av de bjudna, så det blir spännande att se hur många det blir. Lite både och, blir mer nervöst när det är många och framför allt mer som måste ordnas, samtidigt som alla vi har bjudit vill vi ju ha med. Men som sagt, det återstår att se vad siffran slutar på. Jag vågar mig inte på en gissning!

Erik skulle ev. få vara ledig den här veckan, vilket skulle betyda att han skulle få vara hemma 3 veckor i streck. Så blev det såklart inte, han fick ett samtal i måndags att det bara var att åka upp som vanligt på tisdagmorgon.
När folk frågar om det är jobbigt att han jobbar borta brukar jag säga: -"Nä, allt går, det är nog jobbigare för han att vara borta". Och det tror jag, jag skulle aldrig kunna vara ifrån vårat hem och Lukas i en hel vecka. Men vem försöker jag lura? Det är skitjobbigt att han jobbar bort. Eller nä, jobbigt är fel ord. Det är inte jobbigt så, nog klarar vi av det mesta, det är jobbigt för att man är sjukt nervös när han kör så långt, och det är sjukt tråkigt! Tråkigt är det! Inte jobbigt, tråkigt! Men man kan väl inte ha roligt jämt? Förhoppningsvis behöver det inte vara så här länge till, att han måste vara 60 mil härifrån, vi borde väl få igen snart så han kommer lite nämre i alla fall. Men tills vidare är det bara att bita ihop.
I veckan är Agnes här, vilket betyder att vi har fullt upp all ledig tid för hon och Lukas har verkligen så roligt tillsammans, så det är bara att passa på medan de är här.



Har jag sagt att jag älskar honom?
Tack vare honom fick jag gå upp 14 fantastiska kg och känna mig som en val.