Återigen var det dags för BB, i torsdags. Som vanligt en härlig resa (känn ironin).
Jag trodde att vattnet hade gått, men det visade sig att det bara gått hål på hinnan på ovansidan av magen, så det "läckte" ut fostervatten, dock har det inte kommit något mera och det fanns gott om fostervatten kvar så det var bara att åka hem igen och invänta att något mer händer, antingen riktig vattenavgång eller mer värkar. Vilket kan ta allt i från 3 dagar till 3 veckor. Yeeey.

Det går verkligen inte att beskriva hur frustrerande det här är. Jag är så less på att vara trött och ha ont, eftersom jag har haft så mycket sammandragningar så har jag knappt kunnat sova på flera veckor och sammandragningar har jag ju mest hela tiden, därför ont. Dessutom har jag ju världens finaste lilla prins hemma, och jag får så otroligt dåligt samvete då jag inte kan vara så som jag brukar vara med honom. Tur att han är duktigast i världen.

Nu fick jag i alla fall fritt fram från läkaren att röra på mig och greja på som jag vill. Det är ett plus i alla fall, även om jag inte orkar kanske lika mycket så kan jag göra lite mer än vad jag har fått göra de sista veckorna.
Jag är ju verkligen inte en sån person som klarar av att sitta still.

Så idag ska vi baka, så det står härliga till. Sen ska vi ta en härlig promenad. Och bara njuta, av hösten och livet och varandra. Jag och min lilla prins. Min kära make jobbar i helgen så i helgen är det bara jag och Lukas på dagarna. Som jag ska rå om honom!

Nu ser vi väl när det bär iväg nästa gång. Och hur det går. Någon som vill slå vad?
Jag kan slå vad om att trots det här kommer jag nu måsta gå tiden ut, och jag behöver väl knappast förklara hur kul det är att gå runt och veta att man är öppen och att det kan komma fostervatten när som helst..

Fast hur som helst måste vi till Lycksele igen på onsdag för viktuppskattningen.. kanske ska springa ett maraton innan vi åker dit så kanske det sätter igång när vi ändå är där, igen. :)