Eftersom jag gick 6 dagar över tiden med Lukas och han var ganska stor och förlossningen inte slutade så ljuvligt, så har vi ju som sagt att den här kotten gärna kan få komma lite tidigare så den kanske är lite mindre så förlossningen kanske går lite bättre. Det vi inte visste var att ordet lite inte hade så stor betydelse.

Vi har ju som sagt fått åka in en gång redan, och då var jag i V.33.
Igår kväll fick vi ringa in farmorn och Erik fick åka från jobbet för då var det dags igen. Kring kl.00 var vi inne på BB och försökte stoppa bebisen än en gång. Även denna gång kan jag meddela att det gick utan större problem!
Förra gången räckte det inte med en spruta, utan jag fick ligga med dropp i 18 timmar. Den här gången räckte det med en spruta, det avtog direkt, vi fick stanna över natten och idag kl.11 fick vi åka hem igen, båda två.
Även om det gick bra mycket bättre den här gången då, så är det fruktansvärt frustrerande att ha dessa förbenade värkar och sen bara stanna av allt. Dessutom blir jag helt utpumpad av Bricanylen.
Frustrerande och påfrestande är det, för både kropp och själ.

Nu parkerar jag mig i soffan i minst 3 veckor framöver, och håller tummarna att nästa gång vi åker in så är det för att föda, och inte stanna av.
Jag är rätt less på BB redan nu..