Jag älskar att vara hemma. Om det var möjligt skulle jag vara hemma jämt. Jag blir aldrig less på att vara hemma. Många säger att efter de ha varit föräldralediga ett år eller så börjar de längta efter att jobba, eller få en annan rutin på vardagen. Inte jag. Jag fullkomligt älskar det.
Det jag inte har gillat är att ha varit fast i min egen kropp, när jag inte ha fått göra vad jag velat och inte fått röra på mig som jag velat. När jag väl fick börja röra på mig har jag ju haft så fruktansvärt ont i stället. Men nu börjar jag vänja mig, värkarna har som avtagit under dagarna (till och från) och spökar mest på kvällarna och nätterna, ev. någon eftermiddag ibland. Även när jag har värkar så har jag lärt mig att handskas med dem på ett annat sätt, jag märker inte av de allt för mycket längre. Magen har jag också vant mig vid, den är inte alls speciellt i vägen, jag trivs verkligen med den. Med Lukas kände jag mig mycket tyngre i slutet av graviditeten, men med den här har jag alltid känt mig liten och smidigt, trots magen. Men även med Lukas minns jag att det lättade när vi hade passerat BF, så tyckte jag inte alls det var särskilt jobbigt längre.
Självklart vill jag ändå ha ut den lilla nu, jag vill ju se vem det är som döljer sig där inne. Jag vill att alla ska få träffa vår lilla bebis, och framför allt vill jag att Lukas ska få sitt lilla syskon. Men dröjer det en vecka till eller två så gör det mig inte så mycket.

Det är tungt när jag inte kan göra det Lukas vill, om jag får en omgång med mycket värkar till exempel och måste lägga mig ner. Eller när jag är så trött så jag inte kan hålla ögonen öppna, eftersom värkarna håller mig vaken på nätterna. Men när jag får må någorlunda, så trivs jag verkligen med den här kvalitetstiden jag får med Lukas. Han älskar sin förskola, och är där 15 timmar i veckan, men vi får så många fina stunder tillsammans ändå. Jag kan hur som inte aktivera honom på samma sätt som de kan, så de där 15 timmarna är guld värda.
Men nog har vi ändrat på våra rutiner allt. Jag hatar när folk inte bäddar sängen, till exempel. Jag hatar det. Jag ryser när jag ser en säng som är obäddad, för det värsta jag vet är att lägga mig i en obäddad säng på kvällen. 2 dagar den här veckan har jag rent ut sagt skitit i att bädda sängen. Säkerligen nyttigt. Jag och Lukas har gått och lagt oss i den då och då och läst böcker och myst.
Idag har vi haft en riktig slö dag. Jag tror vi åt frukost i en timme, vi gick i pyjamas till kl.9.30, då vi duschade i en halvtimme och sen gick vi halvnakna tills nu. Vi har suttit halvnakna och byggt torn av Lukas djur,  lagat till träklossar i hans kök som blev både köttbullar och glass. Det är så härligt. Nu ska jag dock göra ett ryck och städa toaletten, innan det är dags för lunch och vila.

Dessutom älskar jag att städa. Det är så härligt att få vara hemma och kunna ta ett rum om dagen om man vill, eller gå runt och dammtorka i några dagar. Lagomt tills man dammtorkat klart är det dammigt igen där man började, och bara att börja om. :) Jag älskar det. Jag älskar att få ta fram dammsugaren så fort jag tycker att det är skitigt, och inte vänta med det för att jag har andra saker jag måste prioritera när jag jobbar hela dagarna.

Det här besvärliga slutet har verkligen visat vilka fina människor vi har omkring oss också. Det får jag bevisat för mig hela tiden. Johanna var den första som kom som ett skott och lekte med Lukas för att jag skulle få ligga och gnälla. Förra fredagen fick jag hemskt mycket värkar, och då dök min älskade mamma upp och tog både Lukas och matlagningen, och kom med jämna mellanrum och strök mig i pannan och frågade hur det kändes. I måndags kom hon och skjutsade mig till föräldraträffen medans hon var barnvakt. Jag har nog faktiskt världens bästa mamma!
Dessutom har jag en storebror och en Stina som hör av sig var och varannan dag för att se hur det är med mig.
Jag har en svärfar och en svärmor som varje gång jag träffar dem säger hur stark jag är, och hur bra jag gör det. Och de ställer upp med allt de bara kan, och varje gång vi har åkt på BB har vi fått kasta av Lukas där. Att svärfar dessutom spenderar all ledig tid i vårat hus och hjälper Erik är ju obeskrivligt.
För att inte glömma alla andra som skickar sms eller ringer med jämna mellanrum. Man blir så varm i hjärtat.
Jag är så tacksam för allt.