Idag blir lillskrutten en vecka! Tänka sig, redan en vecka gammal.
Och idag ska vi på BVC, första besöket. Ska bli så spännande att se om han har gått upp något,
är så nervös att han inte får i sig nog med mat. Han är världens snällaste bebis,
han sover såklart mest hela tiden och när han är vaken ligger han bara och spanar. Än så länge har han inte skrikit en gång. :) Han sover gärna flera timmar, så jag har måsta väcka upp honom när han ska äta.
Jag har så mycket mat till honom att han knappt hinner med och svälja, och sen kräks han upp rätt ordentligt efteråt. Nu börjar det dock ordna upp sig och det funkar bättre och bättre och han kräks mindre och mindre. Jag har väl inte lika sprängfyllt med mat nu heller. Men, hur som, det ska bli spännande att se om han går upp.
Vill ju inte att han ska tappa sin charmiga dubbelhaka ;)

Han stenvägrar tutten för det mesta, ibland lyckas vi lura dit den. Men oftast letar han hellre efter sin tumme, även om den kan vara rätt svår att hitta emellanåt. Men då kan man suga på hela handen också, eller ett annat finger funkar lika bra.

 



Storebror han precis farit på förskolan och var alldeles vild av lycka. Han älskar sin förskola, och det är ju alldeles toppen. Jag var orolig för att han skulle bli ledsen och hellre vilja vara hemma, (i så fall hade han ju såklart fått vara hemma i stället), men det är ju toppen om han kan vara de här femton timmarna på förskolan. Både för honom och för mig.



Nu ska jag ta och duscha, plutten ska få ett bad och vad ska vi sen göra? Ingenting!

Tack för alla fina kommentarer, sms och telefonsamtal. Är det nånting som ska uppmärksammas så är det dom små liven. Att få barn är verkligen det absolut bästa och häftigaste som finns.