Sömnbrist eller inte sömnbrist?
Lukas nattsömn är från natt till natt rena rama överraskningen. Fast det är inte roligt för fem öre.
Det började kring när han fyllde 1 år, att han vaknade tidigare och tidigare på morgonen, sen dess har 4.30-5.30 varit standardmorgon för oss. Efter det började han vara vaken på nätterna. Och så har det senaste året sett ut.
Vaken mellan 2-4 timmar på natten och sen morgon kl.4.30 (i regel, 5.30 är rena sovmorgonen!)
När han fyllde 2 år kom en helvändning som varade i 2 veckor, han sov hela natten och sov till 6.30 ungefär. Lycka!
Vi trodde att ett år av ren terror slutligen vänt. Men tji fick vi. Efter två veckor var samma visa tillbaka.
Fast sen dess har han nog sovit hela nätterna större majoriteten, men klivit upp vid 4.30. Nu de senaste dagarna har det varit morgon kl.4 och i natt låg han och skrek konstant heeela natten. Tror vi fick sammanlagt 4.5 timmars sömn.
Han skrek och sparkade och jag fick inte ta i honom, fast han ville ändå att jag skulle ta upp honom. Utan att ta i honom? Missnöjd helt enkelt, ingenting var bra.
Vi har testat allt. Vi har bytt välling, vi har bytt säng, vi har försökt ha honom i våran säng. Och en miljon andra grejer som jag inte orkar gå igenom. Vissa grejer har gjort skillnad några dagar, men sen har han hamnat på samma ställe igen. Att hålla honom vaken på dagen är inget alternativ eftersom han i regel inte sover mer än 1 timme ändå mitt på dagen, och den timmen behöver han. Den timmen gör ingen skillnad. Lägger vi honom senare på kvällen vaknar han ändå samma tid, 4.30. Vilket resulterar i att han är dödligt trött hela dagen, eftersom vi höll honom uppe på kvällen.
Ett jävla mysterium. Jag är sjukt less på att inte få sova i någon ordning. Senaste året har vi i princip lagt oss kl.9 varje kväll (senast!), men det spelar ju ingen roll att vi lägget oss i tid när han är vaken på nätterna?
Benvärk?
Mardrömmar?
Nattskräck?
Ja, hujedamig. Jag försöker tänka att det är en kort period i vårat liv då det är så här, men efter mer än 1 år är man rätt dödligt spyless. Jag ber till gudarna att nästa unge tänker sova som en liten ängel. Hoppas kan man ju alltid.
Det som är absolut jobbigast är inte att jag inte får sova, det är att han inte är utvilad eller pigg överhuvudtaget, då han tvingar upp sig själv 4.30. Vad är grejen?! Sen är han grinig och missnöjd några timmar på morgonen (om han inte fastnar framför en film), blir dödligt trött till lunch kl.11. Han pallar ju som inte riktigt dagen. Även om han tvingar sig själv till det.
Mitt älskade lilla hjärta,
när han var bebis sov han bra i alla fall.
Uppdatering: Lukas farmor kom på idén med en ny madrass till hans säng. Hon kommer förbi med den imorgon. Håll tummarna!
Om det nu skulle vara så att han sover som en prins med ny madrass, förstå vad dåligt samvete jag kommer få för att han legat på en skitmadrass i 2 år? Tanken har aldrig slagit mig att det kan vara madrassen det är fel på!
Småbarnsåren har en egen plats i helvetet :) Det har man ju hört mycket men det inser jag nu mer markant när jag har den egna erfarenheten. Det blir bara bättre och bättre och roligare och roligare. Fram till tonåren kan jag tänka.
Jag är säker på att du har alldeles rätt! Hur mycket man än hört är det svårt att inse hur frustrerande det kan vara. Men det är svårt att se ett slut när man är mitt i det. :)
Jag hoppas dom slår ihop september och oktober. Skulle vara kul om vi hamnade i samma grupp :) Jag frågade sist hur många det var månaderna runt i kring och jag har för mig att hon sa 4-5 st i oktober eller om det var augusti. Kram
Jag känner igen det där, Tyr va på samma sätt i säkert 1 år, men nu börjar det bli bättre. Vi gick igenom alla möjliga senarier också. Ibland fungerade det med att ge han lite alvedon innan han gick och la sig, men så rätt som de va så sluta de att funka också. Tror att det är en mängd olika saker som spelar in, men man blir nästan knäpp kände jag iaf. Sömnen är fasen helig! Nån gång går det ju över får man trösta sig med ; )