Som sagt, så var det med fjärilar i magen vi for iväg idag. Det är ju så galet spännande med ultraljud!
Idag skulle vi ju faktiskt få se dig, vårat älskade lilla barn som växer och gror i min mage.



Det är bara att nypa sig i armen och inse att så här lyckligt lottad kan man faktiskt vara. Det är sant.
Allt hon säger och allt som händer, det är sant. Det är ingen dröm.
Om allt stämmer, så blir det en liten lillebror den 20 oktober! Vi såg honom hur tydligt som helst, varje litet finger, varje liten tå, ben och armar, ögon, näsa, öron och mun. Han var så fin. Vågorna från ultraljudet fick honom i vilda protester och hade vi kunnat höra honom hade han nog skrikit åt oss. Han kliade sig på huvudet, drog sig i fötterna, sparkade och slogs och levde om. Tårarna bara rann. Det är så fantastiskt. Allt såg fullständigt perfekt ut, inga konstigheter alls och jag är så tacksam för det. Ett fullt friskt litet liv utvecklas som det ska i min mage.
Att jag har turen att få så fina grabbar omkring mig. Nu kan vi ju såklart inte vara helt hundra på att det blir en pojke, men ganska så säkert är det. Är det en flicka blir vi såklart lika glada! Huvudsaken det mår bra.

Men oj vad vi längtar efter dig nu!



En bild på lilla handen fick vi med oss också.



Så här såg som sagt Lukas ut på ultraljudsbilderna.



Och med honom fick vi med en bild på en fot! :)



Vi har varit i totalt lyckorus resten av dagen. Inte kunnat sluta kramas och pussas och hålla handen och gått runt med ett leende på läpparna.

Att få barn är det mest magiska som finns. Det är det absolut finaste man kan skapa och dela tillsammans.
Att få barn tillsammans med Erik som betyder så otroligt mycket för mig, som jag älskar så innerligt och som jag delar allt med, är det absolut finaste jag varit med om.

Snart kommer polisen och låser in mig, för så här lycklig kan det inte vara lagligt att vara.