Nu är vi inne på V.23 (22+2). Det känns som att veckorna rusar i väg och ändå känns det som att jag varit i vecka 22 i en eeevigheet. Men varje dag som går är en dag närmre, som vi längtar. Vi ligger och pratar förlossning mest hela kvällarna, och vi ser fram emot det båda två trots den mindre trevliga förlossningen förra gången. Vi tar nya tag, allt känns annorlunda den här gången så jag hoppas jag får klämma ut den här ungen.
Jag är så där lagom tjock och lagom känslosam för tillfället, så att få ett mms på en alldeles nykläckt liten fantastisk tös i går gjorde verkligen min kväll.  Jag grät mest hela kvällen, av lycka såklart. Jag är så fruktansvärt glad för deras skull, för den makalösa lilla tjej de nu har bredvid sig, och jag är så glad att jag snart ska få uppleva allt det där igen. Jag är så tacksam. Jag längtar tills jag får mysa med henne och oj vad jag ska njuta av varje sekund, jag ska snusa så mycket att jag inte känner annat än bebislukt i veckor efteråt!

Som sagt, det känns som veckorna rusar i väg nu, men ändå tycker jag att jag hinner med precis allt. Nästan.
Igår spontandrog jag och Lukas till Lycksele på Ludvigs 1års kalas, jag fick umgås, shoppa lite extra och dessutom äta tårta. Yum yum.



På kvällen bjöd Linda och Sofia hela arbetslaget på middag. Jag rullade därifrån (fast egentligen rullade jag ju redan när jag kom dit.. på sätt och vis), och jag insåg hur tråkigt det kändes att inte få jobba mer med Sofia. Först funderade jag på att skriva en bok, "Att leva utan Sofia", typ, men ändrade mig och bestämde mig för att inte låta henne komma undan så lätt i stället. Jag tänker minsan besöka henne på jobbet och äta glass, och dessutom planera in en alkoholfritt-vin-kväll på min altan med henne i sommar. En dos av Sofia lite då och då, så ska jag nog klara mig.

Idag har vi varit i Strandkullen. Lukas fick åka traktor dit och var mer eller mindre salig.



Sen hade jag turen att få rå om Ellen lite extra på eftermiddagen. Hon åt middag hos oss, hon och Lukas busade och sen blev hon så trött så hon somnade i min famn i soffan. Innan hon somnade låg hon och gosade en kvart. Liten dos av bebis där, även om Ellen inte är någon bebis längre.. Men jämfört med Lukas så räknar jag henne som bebis!

Om huset kan jag uppdatera att vi nu har rivit ut allting. Nu ska golvet plockas ut på nedervåningen (som ska sparas), och sen får vi börja räta upp huset. Bara vi har rätat upp huset så kan vi ju börja bygga! Men innan dess måste huset lyftas upp då en sten från grunden rasat bort, så den måste tillbaka på plats. Sen måste vi upp med några balkar på kortsidorna för att väggarna bångnar utåt, så vi måste som dra ihop väggar där. Men det känns himla roligt jämfört med att riva. Det känns som vändningen nu. Jag har precis handlat upp mina skattepengar på två fönster. Kanonkul! Det har gått sjukt fort, tack vare all hjälp vi fått. När vi insåg hur mycket som skulle rivas ut trodde vi att det minst skulle ta hela sommaren, kanske hela året. Men nu är det färdigrivet! :)
Ser fram emot den dagen vi får börja leta tapeter.. :)