Min lilla lilla bebis går ikväll runt i kalsonger och kissar på toaletten!!
Samtidigt som jag är fruktansvärt stolt såklart, (vilken grej va, att kissa på toaletten!) så skär det lite i mitt känslofyllda mammahjärta. Min lilla bebis har blivit så stor att han går och kissar på toaletten. Ikväll tänker jag både gråta, skratta och äta massor med marängswiss.

Hujedamig, vad tiden går fort!

(vad löjligt egentligen, vilken grej det är för oss att han kissar på toaletten. Att en sån grej kan väcka så mycket känslor. Men jag skiter i att det är löjligt och ikväll tänker jag vara känslosam.)

När jag vet att Erik skriver störda sms med någon kompis så han sitter och småskrattar för sig själv hela tiden, och sedan frågar mig:
-"Älskling! Det är här du kommer in! Hur stavar man baugette?!"
Då blir jag himla osäker på om jag ska hjälpa honom eller inte..

Idag har vi himla härligt väder och vi började dagen med sovmorgon. Lukas kom till våran säng vid 5 och somnade om och sov till 7.30. Bra start på dagen! Vi åt frukost och sen for jag ut och sprang. Nu ska vi ut på en promenad till Daniel och Johanna på lite bus och skvaller.

Att han har blivit två år kan jag inte för allt i världen förstå.

Det är så himla härligt att leva. Jag känner hur blodet pumpar genom hela kroppen! 2011 är vårat år och jag omfamnar det helhjärtat! Jag har så spännande nyheter, men jag väntar med det. Tills allt står fast. Och nej, Lukas ska inte bli storebror. Det är något helt annat!

Jag älskar att ligga på Eriks arm, med huvudet på hans bröst, och höra hur hans hjärta slår. Jag känner mig så lugn, så trygg, och jag somnar på två blinkningar. Att ligga och lyssa på hans hjärta är att känna rytmer av trygghet genom hela kroppen. Det är mer än underbart nu när han jobbar på hemmaplan och jag får flera möjligheter till dessa stunder. Varje dag. Jag älskar att vakna till när han kommer hem när han jobbar natt, och få krypa ihop hos honom och somna om. Idag tog jag min chans då det var -20 ute och vi bänkade oss hela familjen framför Alvin och gänget på tvn. Lukas blev som förstenad, jag kröp ihop hos Erik med huvudet på hans bröst, och somnade som en stock.

Innan Erik vaknade var det ännu kallare och då roade vi oss med att leka med play-doh. Det är så fantastisk att se lillprinsens händer arbeta. Hur han funderar och fokuserar.



För att göra min lilla prins lyckligast, så ställer jag fram en liten skål med vindruvor ikväll.
Imorgon börjar min jobbvecka!

I går tog jag och Lukas en liten promenad. Det tar ju trots allt typ 45 minuter för honom att gå hundra meter med sina små ben och sin upptäckarlust.
Jag tog med kameran, bara för att den är så himla rolig. Jag kan inte med den alls, det har jag inte hunnit lära mig, och det var rätt tråkig väder. Men kul ändå!








Vi gjorde det bästa av helgen när Erik jobbade vilket innebar en hel del timmar med syster och flickorna, och lite fikasurr med Anna-Karin. Bad på badhuset, och middag två dagar i rad hos syster! Toppen helg!
Idag har vi haft en ledig dag hela familjen och vi började med en promenad runt byn, efter lunch-luren for vi till gamm mormor (som Lukas säger till gammelmormor) och fikade, sen vidare till farmor på biblioteket och lånade böcker, handlade och for hem och åt tacos.

Nu har jag gjort en tårta som vi ska ha på torsdag då vår lilla kille blir 2 hela år.

Hos Strandbergs ikväll åt vi köttsoppa. Jag älskar när huset fylls med doften av köttsoppa, magen kurrar bara vid tanken av det. Det är en alldeles speciell känsla.
Efter maten tog vi en tur med skotern, där hittar vi ännu en fantastisk känsla. Att åka skoter när det är kväll och mörkt och helst lite kallt.
Idag sa en arbetskompis till mig: "Åh, jag vill också storhandla och åka hem flera mil utanför Vilhelmina till min man och mitt barn!" Ja, jag är lyckligt lottad. Vilket fantastiskt liv.
Jag är tacksam för så himla mycket. Jag är tacksam för att jag har Erik.
Jag är tacksam för att vi hittade vår plats i Latikberg. Att vi gjorde Latikberg till vår hemby. För jag trivs så in i nordens bra här.
Jag är tacksam för att vi fick Lukas. Världens finaste människa. Hans skratt gör mig lycklig i hela själen.
Jag är tacksam för det liv vi har idag. Hur vi väljer att leva, hur vi behandlar varandra. Hur vi ser på varandra.

Jag hoppas att jag alltid få vara så här lycklig.

Sen, för att bli lite mer materiell, så kan jag inte för allt i världen förstå att förra våren var vi tvugna att elda för varmvatten. Jag kan inte fatta det. Idag känns det så självklart att alltid ha varmt inne och varmvatten. Tänk så fort jag blev bekväm med det. Det är ju faktiskt inte så länge sen vi borrade bergvärmen.
Jag hoppades på att vi skulle fått minneskortläsaren till idag så jag kunde bjuda på en bild från vår nya kamera. Men den har tyvärr inte kommit.

Ps. Jag har världens bästa och enklaste recept på klimp till köttsoppa, a lá min mor.

Trevlig helg!

I går fastande vi av någon anledning framför Gyllene Tider - Parkliv. Varför? Kanske för att vi inte har speciellt många tvkanaler nu sen snön drog med antennkabel, men whatever.
Hur som helst, vi är inga speciella gyllene tider fan så och har väl aldrig egentligen sett allihopa i bandet tidigare, men nog är väl ena killen (vad han heter det vette gudarna), rätt lik John Travolta? (just de här bilderna kanske inte var de bästa, men ni kan ju alltid kolla på Parkliv om inte annat!:) )

John Travolta


Och andra killen från vänster



Vi har i alla fall fått kameran, och den är sååå roligt. Killen jag köpte den av är dessutom sjukt hjälpsam och skriver långa mail och tipsar om det ena och det andra. En toppenaffär på alla sätt och vis!
I går fick Erik, Lukas, Sally och mina halvvissna tulpaner stå modeller. Ni kan få gissa själva vad det blev mest bilder på, det vill säga att ena modellen inte kunde hoppa ur vasen och springa ifrån mig hela tiden.
Kameran är för tillfället min lilla bebis och jag ägnar varje ledig stund till den.

Lukas fick falsk krupp igår, men nu är han pigg.
Han fick vara hemma idag, men imorgon blir det dagis och jobb för oss igen.

Nu ska jag ägna mig åt att vika tvätt. Kanske fota lite tvätt? Emh.