Vi går in i vecka 32 idag, och jag tänkte att jag kunde passa på att blogga lite eftersom jag sitter ensam vaken ikväll, Lukas sover och Erik är på kalas. Dock börjar bebisen ta sådan plats i magen att jag inte kan sitta, vilken gör att det får bli ett snabbt inlägg. Det är väl en bidragande orsak till att det inte blir så mycket bloggande nu, och att tiden inte riktigt räcker till.

Nu är jag som sagt i V. 32. Den här graviditeten verkar till att bli en besvärlig en, och jag ser inte fram emot de sista 2 månaderna. I V.29 började jag få som mensvärk, och sen blev det mer och mer sammandragningar och nu har jag förvärkar så det står härliga till. Först hade jag bara på kvällarna, sen började jag vakna av det och ligga vaken av det på nätterna, och nu får jag under dagarna också. I regel när jag är ledig och i princip inte gör ett skit. Så att barnmorskarns svar på det var att jag måste ta det lugnar var inte direkt till hjälp, jag gör som sagt inte ett skit.
Jag överanstränger absolut inte kroppen, och jag känner själv att det inte har med det att göra. Prover har skickats iväg och de visade ingenting, och då ska vi tydligen vara nöjda med det. "Det är kroppens sätt att säga i från". Varför den säger ifrån däremot, det är ju en annan fråga.
Inte nog med att man blir dödligt less på att få förvärkar som gör riktigt ont lite nu och då, så blir man lagomt orolig. Eller snarare sjukt nervös. Det känns ju inte särskilt normalt eller riktigt ok att det ska vara så här. Så nu håller jag mest bara tummarna att jag får gå tiden ut i alla fall, så vi får en pigg och frisk liten bebis.
Efter Lukas förlossning har jag ju varit orolig över en del andra saker såklart, det var en rätt tuff förlossning.
Jag hoppas på en bättre start med det här knytet, och inte att den här då istället ska födas alldeles för tidigt.
Men det är väl lätt att överreagera antar jag, när man är gravid och känslosam.
(Jag kommer ändå ringa Lycksele för säkerhetsskull och rådfråga lite och hoppas att jag inte blir allt för nonchalerad.. )

Kurvan visar i alla fall att jag hade större mage med Lukas än den här gången.
Det känner jag rätt tydligt, känner mig inte lika stor och tung och klumpig som förra gången.
Jag minns inte hur många cm det skillde, men så här såg jag ut med Lukas i magen V.29



Och så här såg jag ut nu i V.30



Nu är det bara att krypa i säng, jobbar imorgon och man vet ju aldrig hur natten blir!