Jag kan inte med ord beskriva hur förbenat viktigt det är att få sova bra.
Även om det var skitjobbigt när Lukas har sovit dåligt,
(för er som missat det, så har han sedan han var 1 år varit vaken 2-4 timmar på natten, och sedan klivit upp vanligast 4.30 på morgonen, ibland lite tidigare,ibland lite senare) så tyckte jag ändå att det för det mesta gick rätt bra. Vissa dagar var man ju helt slut på och hade bara lust att ligga och gråta, i princip, hela dagarna. Men oftast så tog vi oss på det vi skulle utan större problem och orkade med att le åt varandra nästan varje dag.

Nu sover han. Kanske för att vi har gett upp, eller för att han har blivit större, jag vet inte. Han vaknar ofta till någon gång mellan 3-6 och lägger sig i våran säng, ibland äter han en skvätt välling om det är närmre kl.6 han vaknar, och somnar i regel om och sover till 7-8 på morgonen. Heeelt magiskt!

Och jag kan inte förklara skillnaden. Hur fantastiskt härligt det är att vara utvilad. Att orka engagera sig i saker runt omkring det man måste, och att kunna sitta uppe och kolla på en film på kvällen om man känner för det.

Som sagt, nog tyckte jag att det har fungerat bra det senaste 1½året. Men det är så här det ska vara.

Jag hade dock aldrig orkat om det inte hade varit för att jag och Erik känner varann utan och innan. Man måste känna varandra och veta hur man ska hantera varandra, för att orka med sånt här. Veta när man ska ta varann på allvar, eller när den ena är en drama-queen och man helst bara ska låta varandra vara ifred.

Lillprinsen!
Att han är det absolut bästa som hänt oss, det har det hur som helst aldrig varit någon fråga om.
Världens mest fantastiska unge!













Jag har bestämt att nästa unge ska sova efter mina tider, eller åtminstone Lukas tider.
Blir det inte så så tar vi det då.
:)

Sen mars har vi ju bara rivit och rivit och rivit i huset.. Det tar sin tid!
Tråkigt göra är det också, och skitigt. Men gratis!
Nu har vi i alla fall börjat se ljuset, förra veckan när Erik var ledig grävde de runt hela huset för att kunna göra i ordning grunden innan vintern.









Nu väntar vi på några gruslass som ska dit och sen är det bara att börja operation husgrund. Det är det målet vi har innan vintern, att få till grunden. Sen kan vi ju hålla på hur mycket som helst invändigt i vinter. Vi har dessutom några fönster som vi köpt in som står och väntar, så det känns extra taggande att få till grunden så huset står bra och framförallt rakt, så vi kan sätta in nya fönster sen!
Dock är jag ju inte till någon större hjälp, speciellt inte med dessa förvärkar. Hade ett låååångt samtal med barnmorskan imorse så nu får vi se vad som händer härnäst.

Det nya iallafall, efter allt detta rivande har vi fått in det första nya i huset! När vi ändå höll på gräva upp så passade vi på att gräva upp avloppet, brunnen ligger bara ca.7m från huset så det var väl ingen större ansträngning, men nu är det gjort och avloppsrören är bytta! :)

Vi går in i vecka 32 idag, och jag tänkte att jag kunde passa på att blogga lite eftersom jag sitter ensam vaken ikväll, Lukas sover och Erik är på kalas. Dock börjar bebisen ta sådan plats i magen att jag inte kan sitta, vilken gör att det får bli ett snabbt inlägg. Det är väl en bidragande orsak till att det inte blir så mycket bloggande nu, och att tiden inte riktigt räcker till.

Nu är jag som sagt i V. 32. Den här graviditeten verkar till att bli en besvärlig en, och jag ser inte fram emot de sista 2 månaderna. I V.29 började jag få som mensvärk, och sen blev det mer och mer sammandragningar och nu har jag förvärkar så det står härliga till. Först hade jag bara på kvällarna, sen började jag vakna av det och ligga vaken av det på nätterna, och nu får jag under dagarna också. I regel när jag är ledig och i princip inte gör ett skit. Så att barnmorskarns svar på det var att jag måste ta det lugnar var inte direkt till hjälp, jag gör som sagt inte ett skit.
Jag överanstränger absolut inte kroppen, och jag känner själv att det inte har med det att göra. Prover har skickats iväg och de visade ingenting, och då ska vi tydligen vara nöjda med det. "Det är kroppens sätt att säga i från". Varför den säger ifrån däremot, det är ju en annan fråga.
Inte nog med att man blir dödligt less på att få förvärkar som gör riktigt ont lite nu och då, så blir man lagomt orolig. Eller snarare sjukt nervös. Det känns ju inte särskilt normalt eller riktigt ok att det ska vara så här. Så nu håller jag mest bara tummarna att jag får gå tiden ut i alla fall, så vi får en pigg och frisk liten bebis.
Efter Lukas förlossning har jag ju varit orolig över en del andra saker såklart, det var en rätt tuff förlossning.
Jag hoppas på en bättre start med det här knytet, och inte att den här då istället ska födas alldeles för tidigt.
Men det är väl lätt att överreagera antar jag, när man är gravid och känslosam.
(Jag kommer ändå ringa Lycksele för säkerhetsskull och rådfråga lite och hoppas att jag inte blir allt för nonchalerad.. )

Kurvan visar i alla fall att jag hade större mage med Lukas än den här gången.
Det känner jag rätt tydligt, känner mig inte lika stor och tung och klumpig som förra gången.
Jag minns inte hur många cm det skillde, men så här såg jag ut med Lukas i magen V.29



Och så här såg jag ut nu i V.30



Nu är det bara att krypa i säng, jobbar imorgon och man vet ju aldrig hur natten blir!

Jag är ingen sommarmänniska. Jag älskar hösten och vintern, jag älskar mörkret och kylan!
Jag tar hellre på mig en extra tröja än tar av mig.

Dock är ju sommaren i sin absoluta glans just nu och det finns 4 saker (4 saker endast!) som är bra med sommaren.

- Att få hänga ut sängkläderna på vädring. Jag hänger ut dom varje morgon, och är jag hemma får dom ofta hänga hela dagen..
- Att få gå barfota. Jag älskar att gå barfota och har nog världens mest härdade fötter.
- Att duscha med fönstret öppet. (Ja, vi har ett fönster i duschen. Helkonstigt, jag vet.)
- Att hänga ut tvätten.

Det är allt. Allt som är bra med sommaren. Och allt det där kan man göra på hösten också, förutom att gå barfota kanske. Så ge mig höst, gärna en dag för tidigt än för sent.
Dock är det ju så att vi har lite att fixa med huset innan snön får komma, men hösten.. Åh, hösten!

Så behöver jag säga att jag har lite ångest över att inte kunna hänga med på älgjakten i höst?
Men någon utflykt för att steka lite palt i skogen ska jag nog allt få ta del av ändå. Hoppas jag.
Nu är jag så spyless på värmen och tittar på bilder och drömmer mig bort!