Jag måste börja med att utnämna mig själv till wonderwomen.
Jag startade veckan fylld med tvivel om att jag ens skulle hinna hälften av allt det inplanerade för denna vecka.
Så fel jag hade!
Jag har redan en sån här vacker torsdagkväll hunnit göra bort all svenska,trots krångel med det tekniska. Det betyder med andra ord att jag är klar med kursen, har skickat in sista uppgiften, ska hålla ett litet tal på sista lektionen på måndag och sen är det över. Den här svenskakursen har varit givande och rolig, den har inte varit jobbig för fem öre, men vilken lättnad ändå att den är över!
Dessutom har jag krattat klart alla gräsmattor, de som anser att vi har liten gräsmatta (jag har allt hört!;)) ni kan komma och kratta till hösten! Vi har väl ungefär kört bort 8 fulla skottkärror från varje gräsmatta, vilket betyder sammanlagt ungefär 24 fulla skottkärror! Och då krattade vi ändå i höstas! Hujedamig. Men nu är även det gjort. Framsteg. Våren bjuder på en hel del arbete. Det ska göras ved, det ska krattas, det ska röjas, det ska planteras. Snart ska potatisen ner i jorden. Och till på köpet kan man ju dra på sig lite extra jobb, som att renovera sovrummet och borra bergvärme. Smart.
Vilket leder till nästa, jag har målat grundvarvet på taket i sovrummet.
Till på köpet har jag tvättat typ 48 maskiner tvätt, jobbat, och faktiskt njutit av dessa fina dagar tillsammans med världens finaste lilla kille, och njutit av de vackra kvällarna i solen.
Och som om det inte vore nog, så har jag även hunnit med att träffa Marcus och Blanka och lilla Leo som var hemma. Leo, den stackarn, (eller det kanske egentligen är Marcus och Blanka det är synd om?) har kvällskolik och skriker allt vad lungorna klarar av några timmar per kväll. Det var då jag passade på att mysa med honom. Jag tror inte det uppskattades.

Men till den absolut värsta hör detta,
vår kompost blev inte okej. Den stod i vatten nu när snön töade bort, vilket gjorde att komposten blev för blöt och full med flugor. Som om det inte var nog äckligt luktade det pyton, och den står för nära huset. Detta innebar för oss att vi skulle måsta tömma komposten, spola ur den, flytta den, och börja om på nytt. Eftersom vi började kompostera i höstas, har det ju inte hänt något nu i vinter, och det är inte hunnit hända nånting än heller.
Alltså, det var inte jord vi skulle rensa ur, det var närmare bestämt 3 kärror blöt, möglig gammal mat.
Jag lovar, det var det värsta jag varit med om. Det var värre än att rensa avloppet, tänk er att rensa avloppet och det var så äckligt varmt att det osade om det.
Jag tänkte såhär, måste jag spy så är det ju bara att spy i skottkärran, jag lär inte se skillnad på vilket som är vad plus att det redan luktar värre än värst här.
Erik gillar inte det här med komposten på samma sätt som jag. Han skulle hellre betala de extra kronorna för att få slänga all frukt och grönt i soporna. Jag har försökt att förklara för honom att den handlar inte om pengarna, men han tycker ändå att det mest är besvärligt. Därför kände jag att jag kunde inte tvinga honom till att skotta ur den, det var något som jag tvunget måste göra själv.
Så jag målade dit mustaschen och intalade mig själv att jag har de där musklerna som jag inte alls har. Ni som tycker att jag ser klen ut, ni skulle bara veta. Jag spottade i händerna och körde igång. Jag var ju tvungen att köra skottkärran full med blöt äcklig mat uppför slänten, (vilket betyder att skottkärran hamnade i precis lagom höjd för att jag skulle få lukten rakt upp i nosen) in i skogen och tippa av det där. 3 kärror senare, och nu är jag slutkörd. Men, komposten är värd det.
Jag hoppas att Erik blir lycklig när jag talar om det för honom. 

Imorgon ska vi gratta Tilde och det betyder grillning hos syster och övernattning för att sedan väcka Tilde på lördagmorgon (då hon egentligen fyller år) med glasstårta, och jag ska inviga min nya sommarklänning som jag äger tack vare Johanna.

Vad jag är sjukt lyckligt lottad. Det är så vackert här ute på landet kvällar som denna så ni anar inte.
Ni som är sugna på att flytta till by, har ni sett på blocket att det finns ett hus här till salu? Man kan alltid lägga ett bud! Latikberg är den vackraste by jag någonsin sett, vilhelminas bästa skola och dessutom en underbar liten förskola och till och med en liten affär har vi här! Tveka inte!