Erik for imorse, det känns konstigt. På fem veckor hinner jag bli van vid att ha honom hemma, vilket gjorde mig stressad när jag blev tvungen att planera dagis efter jobb. Även Lukas har hunnit bli van och gick runt och leta pappa imorse. Det är så tråkigt, men inte så mycket att göra åt. Det vore härligt om han i alla fall vore så nära att man kunde hälsa på honom på helgerna. Men, på måndag är han ju hemma igen. Det blir extra jobbigt när Erik tycker att det är så fruktansvärt jobbigt att fara. Han vill ju såklart vara hemma han också. Livet kan vara bra orättvist ibland.

Lukas är på dagis nu, och det är också konstigt. Att vara helt ensam hemma. Men jag har mängder av skolarbete som jag ska dränka mig i nu. Och mängder av massa gott i kylen så jag kan tröst äta.
Jag önskar dock att jag hade en private jet, då hade vi spenderat helgen i haparanda hela familjen.

Varje gång när Erik ska åka på jobbet får han ont i magen kvällen innan, så ont att han måste lägga sig eller sätta sig ner. Jag får svårt att andas. Det känns som att någon trycker på bröstet och varje gång jag tar ett andetag så värker det i hela kroppen. Det är såklart psykiskt. Men det slår aldrig fel, varje gång han ska åka blir det samma sak.
Han är ju min älskling, vi är ju ett team. Vi funkar bäst tillsammans, och vi har alltid roligast tillsammans. Så är det bara. Det är klart man mår dåligt när man inte får vara med varandra.
Men jag är så glad att jag har honom. Han är den mest fantastiska människa jag vet. Jag kan sitta och titta på honom i timmar och bara känna mig så otroligt tacksam över att jag har honom. Han förtjänar bara det bästa. Han är en sån som man flyttar till Latikberg med. Jag skulle flytta till världens ände, om han ville det. Mitt hem är där han är.
Han är en sån som mar skrattar med, även om man inte tycker att hans skämt är särskilt roliga.
Han är en sån som har skitiga kläder på stora tillställningar, och det gör honom bara charmigare.
Han är en sån som aldrig skäms för sig själv, för den han är. Därför skäms ingen annan för honom heller.
Erik har en sjukt tydlig gräns mellan att vara ansvarsfull och vuxen, och att svepa en öl kortast tid. Det är nästan så att han kan slå om det när han känner för det, åt båda hållen.
Han tänker aldrig på sitt språk och drar de mest vulgära skämten oavsett om det är småbarn med eller folk han inte känner. Det kommer han aldrig ändra på.
Erik är sig själv. Oavsett tid, rum eller sällskap. Och jag älskar honom mer för varje dag som går. Att vi passade så bra tillsammans kunde jag aldrig tro. Vi är gjorda för varandra. Att jag träffade honom är det bästa som hänt mig. Det ledde till att han släpade med mig till Latikberg, och tillsammans har vi världens finaste Lucky L. Han gör mitt liv magiskt, och jag ser fram emot att dela resten av mitt liv med honom.

Det kommer utan tvekan att bli ett fantastiskt liv.



Hela familjen, Lukas i magen.