Ibland får jag så himla bra ideér. Som till exempel att få mamma att bjuda på grillat förra lördagen.




Lukas matade Algot.







Mormor och Lukas donade på i trädgården.



Algot hade fäst ögonen på grannens löptik.







Jag njöt av häggen.





I veckan gissar jag på att Lukas tänder har härjat.
Nu är det femte natten i rad som han sover sjukt kasst.
Märks såklart inte på honom, desto mer på mig.
Dessutom har han varje morgon vaknat och bajsat ner hela sängen.
Så vi har tvättat mängder och varit tacksamma för att vi hade satt upp torkvindan.
Annars har jag haft fler bra ideér, som att bjuda systran och flickorna på mat två dagar i rad.
Detta resulterade i att hon bjöd tillbaka den tredje dagen, smart drag av mig!
Jag har stressat, men fått iväg betygen och arbetsgivarintygen till antagningen.
Det enda jag kan göra nu är att hålla tummarna.

Idag har jag gråtit mest hela dagen eftersom storebror förhoppningsvis väldigt snart blir pappa.
Jag gråter såklart inte för att han ska bli pappa, utan för att det är så mycket de får uppleva nu
och jag är så sjukt tacksam för det jag har, och det jag har varit med om.
Min förlossning var som sagt ingen höjdare, men jag skulle aldrig gnälla, aldrig klaga och aldrig ångra eller
på något sätt se förlossningen som något hemskt eller jobbigt. Det var fantastiskt, det är fantastiskt, ett barn är det största miraklet i denna värld och jag är så tacksam och stolt över vårat. Är det något jag är sjukt blödig över så är det barn och förlossningar. Hujedamig, så vackert.

Snart får vi välkomna pappa hem. Äntligen!