Bloggvilan beror delvis på ren och skär semester, delvis jobb.

Vi har varit en vecka i kiruna, vilket jag tänker lägga ut bilder på senare för de är bra mycket trevligare än mina ord.

Sen hade vi en intensiv vecka hemma, med bland annat träskfotboll.

Efter det åkte Erik till Kiruna igen, och vi åkte till systran för att bo här i veckan.
Jag jobbar, Myltan är stängd så Annelie får aggera småbarnsmamma och vara barnvakt till Lucky.
Det är riktig lyx att bo här, när jag kommer hem står maten på bordet och på kvällen får jag springa. Jag njuter.
Det händer mycket överhuvudtaget, jag fick världens slag i magen, efter det blev Erik farbror och efter det var jag på en kickass jobbintervju. Som sagt, det händer mycket, både gott och ont. Mest gott. Och det är härligt.
Jag håller konstant tillbaka tårarna för att Anders och Anna ligger och myser på BB.
Vilken fantastisk upplevelse det är. Den första tiden med ett litet mirakel som man inte kan sluta titta på, inte sluta vagga och inte sluta gosa med. Nu när jag tittar på Lukas kan jag knappt hålla tillbaka tårarna.
Att just jag får känna sån lycka. Att just jag får ha honom hos mig. Världens finaste kille. Han är det finaste jag har. Jag önskar jag kunde sitta bredvid honom varje sekund och se till att han får allt han förtjänar, och hur jag nånsin ska kunna ha tid med syskon till honom det vet jag faktiskt inte. Men jag längtar tills den dagen kommer, att få uppleva allt igen. Magiskt.

Tidig morgon imorgon, adjö!