Tisdag

Jag har feber, och även om den har gått ned några grader så håller den sig där och jag blir så less. Om det ändå vore snor och halsont, men denna feber gör mig helt färdig. Nu blir det att ta till de magiska knepen för att bli frisk till på torsdag så jag kan ta mig till sundsvall och faktiskt orka vara vid liv där. Ah, saknar Johanna så det är nästan elakt!

På tal om att sakna, så känns som just precis som att jag har sålt mitt eget barn. Egentligen är det så att våran älskade lilla kyckling (som är en katt) har flyttat till Eriks mormor, och hon skulle tvunget betala för kastreringen, vilket gör att det känns ännu värre, jag vill bara elda upp pengarna. Och jag saknar kyckling så det värker i hela kroppen. De andra två katterna vi har är så självständiga, dom tar hand om sig själva och varann. Men kyckling var så beroende av oss, och då blev hon som våran egen lilla bebis. Och nu har vi "sålt" henne?! Nej fy. Vad jag vill ha hem henne. Men hon har det ju bättre nu. Men som Ingemar säger så har jag ju snart en "riktig" bebis. Så jag får härda dom här sista månaderna tills våran pjuklarv kommer. Den ska minsan aldrig få flytta! (Kan jag ju drömma om..)

Nä, tillbaka under filten med te o honung. Nu måste jag bli frisk.

Hittills har den här veckan varit helt värdelös och jag längtar så mycket efter att få leva mig bort med Johanna ett tag, helt bekymmersfritt och bara mysa med världens bästa kaffepanna. Bjuder hon på leverbiff ska jag banne mig strypa henne i sömnen. Jag älskar dig, men jag är gravid med svallande hormoner och inte att leka med! ;)

Adjö för ikväll.

Kommentarer
Postat av: Världens bästa Johanna

Jag lovar och svär, världens bästa Sandra, leverbiffen ligger kvar i frysen tills ni åkt hem! Men jag får lite matångest, potatis kanske skulle passa? Jag är ju självutnämnd gueen of potatoes så jag kan min grej. Meeen, vad till? =) Önska du, man får önska vad man vill. Det betyder itne att man får det.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback