En generation äldre
Och så länge sen det var jag skrev!
Och här är anledningen;
Det råkar vara så att vi har flyttat till ett hus. Och inte fått internet förän nu. Vi har varit bosatta här i mer eller mindre 3 månader och jag stortrivs. Vi har hunnit göra om praktiskt taget allt invändigt, utvändigt ser det fortfarande ganska hemskt och gammalt och slitet ut. Men det tar vi tag i nästa sommar!
Och tillbaka till rubriken, så någon gång mitt i flytten så blev min älskade katt Sally på smällen. Vilket var väldigt svårt att fatta eftersom hon alltid kommer vara en kattunge själv i mina ögon,på grund av att hon är så fruktansvärt liten! Och ikväll när jag kom hem efter att ha varit hos Stina och sagt hejdå (som far imorgon bitti till USA,nu börjar jag grina igen), så kom inte Sally springades till dörren som hon brukar. Och när jag går mot toaletten (eftersom jag håller på att pinka på mig) ser jag blod på golvet in mot datarummet. I datarummet har jag bäddat längst ner i en garderob eftersom jag hoppades att Sally skulle tycka att det var fint och bra att föda där. Och vad har hon inte gjort? Jodå! Blodspåren går rakt mot garderoben och där ligger 5 små blodiga råttliknande varelser och gnäller för att dom inte hittar en av sallys bröstvårtor. Hungriga var dom när dom kom ut! OCH SÅ SÖTA! Nu sover hela kattfamiljen, sally är helt utpumpad på energi. Underbart är det, med nya små liv. Jag har blivit mormor och jag kunde inte vara mer stolt. Och jag kunde verkligen inte vara mer lycklig att det inte låg nån död där inne. Sally skötte allt felfritt.
Imorgon bitti kl.6 åker stina iväg. Fy farao vad jag kommer att sakna henne. Hon är fantastisk. Hon är grym,själv hade jag aldrig vågat åka iväg. Det kommer att bli tomt utan henne. Jag har som inte fattat att hon ska åka förän nu. Det var ruskigt jobbigt att säga hejdå. All my love
Igår serverade vi på Emelies pappas 50års kalas! Det gick faktiskt riktigt bra, var så nervös när vi parkerade bilen utanför att jag nästan spydde. Men det gick bra, och det var faktiskt riktigt roligt trots att vi blev kvar nästan till 00.00. =)
Förutom det är det inte så mycket mer att berätta om mig. Ska bli bättre på att blogga nu och berätta vad som händer här i Latikberg. Jag älskar mitt hus. Hälsa på mig!
Och här är anledningen;
Det råkar vara så att vi har flyttat till ett hus. Och inte fått internet förän nu. Vi har varit bosatta här i mer eller mindre 3 månader och jag stortrivs. Vi har hunnit göra om praktiskt taget allt invändigt, utvändigt ser det fortfarande ganska hemskt och gammalt och slitet ut. Men det tar vi tag i nästa sommar!
Och tillbaka till rubriken, så någon gång mitt i flytten så blev min älskade katt Sally på smällen. Vilket var väldigt svårt att fatta eftersom hon alltid kommer vara en kattunge själv i mina ögon,på grund av att hon är så fruktansvärt liten! Och ikväll när jag kom hem efter att ha varit hos Stina och sagt hejdå (som far imorgon bitti till USA,nu börjar jag grina igen), så kom inte Sally springades till dörren som hon brukar. Och när jag går mot toaletten (eftersom jag håller på att pinka på mig) ser jag blod på golvet in mot datarummet. I datarummet har jag bäddat längst ner i en garderob eftersom jag hoppades att Sally skulle tycka att det var fint och bra att föda där. Och vad har hon inte gjort? Jodå! Blodspåren går rakt mot garderoben och där ligger 5 små blodiga råttliknande varelser och gnäller för att dom inte hittar en av sallys bröstvårtor. Hungriga var dom när dom kom ut! OCH SÅ SÖTA! Nu sover hela kattfamiljen, sally är helt utpumpad på energi. Underbart är det, med nya små liv. Jag har blivit mormor och jag kunde inte vara mer stolt. Och jag kunde verkligen inte vara mer lycklig att det inte låg nån död där inne. Sally skötte allt felfritt.
Imorgon bitti kl.6 åker stina iväg. Fy farao vad jag kommer att sakna henne. Hon är fantastisk. Hon är grym,själv hade jag aldrig vågat åka iväg. Det kommer att bli tomt utan henne. Jag har som inte fattat att hon ska åka förän nu. Det var ruskigt jobbigt att säga hejdå. All my love
Igår serverade vi på Emelies pappas 50års kalas! Det gick faktiskt riktigt bra, var så nervös när vi parkerade bilen utanför att jag nästan spydde. Men det gick bra, och det var faktiskt riktigt roligt trots att vi blev kvar nästan till 00.00. =)
Förutom det är det inte så mycket mer att berätta om mig. Ska bli bättre på att blogga nu och berätta vad som händer här i Latikberg. Jag älskar mitt hus. Hälsa på mig!
Kommentarer
Trackback