Livet blir bara bättre och bättre, och sen helt plötsligt blir det totalt kasst, och sen blir det helt undebart.
Jag tar åt mig för hårt, jag lyssnar för mycket. Jag tar in allting, och allting fastnar någonstans inne i mitt huvud.
Men jag rådar bot på det med musik och sång, lalala

Våran Sally är inte av denna värld, hon pratar, rullar och äter bananer och paprika.

I veckan har jag spelat mig less på harpan,för jag har inte kunnat göra nånting nästan. Men jag har nästan gjort klart all svenska jag låg efter med, inte fy skam. Helt underbart faktiskt,riktigt lättnad.
Men, det resulterar i fuck the rest, och det är verkligen fy skam.

Jag är kär och ikväll kommer min kärlek hem.
Han ska visa mig hela världen. (Fast inte i helgen.. )