Jag funderar ibland på om livet stått stilla sen dess, eller om det fortsatt och utvecklas, eller om det helt enkelt bara fortsätter som om de aldrig funnits. Men det finns små saker som visar utveckling, jag fick Erik i mitt liv, flyttade hemifrån, och har till och med hunnit flytta ännu en gång och köpt en tvåa. Nog utvecklas det? Utvecklas ja, men det känns ändå som om de aldrig funnits. Visst att det kommer upp på årsdagen (hemskt att det finns en årsdag för det, btw) och så, men alla andra dagar då?
Men det är mitt val att titta på korten varje dag. Alla gör olika, men det går framåt hur som helst. Känns bara som vi ska göra mer. Eller att jag ska göra mer.
Det är svårt när man tänker för mycket,helt enkelt.
Jag glömde bort min pappas födelsedag också,inte för att jag någonsin har kommit ihåg den,men minns jag inte fel så skulle han nog fylla 60 förra året. Det kändes hemskt, speciellt eftersom det var evigheter sen jag var på graven. Men det där är en berg och dalbana, ibland känns det värt att gå dit men ibland känns det helt meningslöst, som att han ändå inte märker något. Men vem vet egentligen?

Jag har äntligen fått i ordning lite musik,vilket gör allt lite ljusare.
Och Erik kommer hem ikväll,vilket känns underbart för jag har verkligen saknat honom hur mycket som helst i veckan, det har varit en lång vecka på ett konstigt vänster. Rolig,trevligt, men lång.

Misstolka mig inte att jag har hamnat i någon depression, för dom här tankarna virvlar runt i mitt huvud varje dag. Jag ler ändå.
Ibland vet man bara inte vad man ska ta sig till,
men jag vet vart jag kan vända mig.

Det är lite som ger mycket mening. Ingenting ger all kärlek.
Små saker som gör att man känner hjärtat slå.
Små saker som gör att man ber efter det där leendet en gång till.
Små saker som ger lycka.

Gårdagen hade jag fullt upp med att försvara mig själv,men ingen visste att det var min själv jag försvarade.
Det var en aning jobbigt, tog hårt på mina nerver. Dom bara fortsatte säga hur han ska göra, den stackaren som ingen av oss ens vet vem det är, och jag såg mig själv. Och försvarade då både honom och mig själv.
Det är ironiskt,faktiskt, hur dom faktiskt helt och hållet trodde att det är så lätt, att dom har rätt, att allting fixas utan större anstränging. Dra mig i tårna.

För övrigt kan jag tala om att musiken säger det ingen annan vågar.
Är jag så komplicerad?

Såg förresten "Underbara älskade" på bio igår, den var helt fantastisk, helt underbar, jag ska köpa den så fort det kommer ut. Det var årets hittills finaste film, och jag älskar svenska filmer. Hoppas det kommer mer av det där, keep up the good work.

And, out