Jag är så fruktansvärt less på gruppredovisningar nu. JAG FATTAR INTE! Är det jag som gör fel? Jag antar det, eftersom alla andra kan kommunicera så jäkla bra. Men mig är det väl svårt att prata med. Två grupparbeten nu som bara känns helt jävla fel. Helt jävla meningslöst när det tydligen ändå inte finns något behov av att jag ska vara där. Så,nu hamnade jag på botten.
Ikväll kommer Erik hem iaf, och jag ska glömma alla dåliga ord som utfrysning, lättare slag av mobbning?
Jag rycker på axlarna. JAG RYCKER PÅ AXLARNA!

Började hur som helst tänka på min systerdotter. Underbara barn. Världens finaste unge. Så otroligt söt och snäll och viktig om allting, så fruktansvärt omtänksam. Världen är för orättvis.

Jag vill ha hem Erik nu. Nununu! Jag förstår inte hur en människa kan vara så himla gjord för mig. Han är perfekt, så perfekt som man kan vara. Perfekt för mig. Det är tack vare han jag står på benen. Jag kan inte förstå att vi faktiskt har varit tillsammans i 1 år och 5 månader nu, och att vi har bott i hop i 1 år och 3 månader. Allt känns som en dröm, det är så fantastiskt underbart. Varje samtal ger mig allt jag behöver. Och snart kan vårat liv faktiskt börja, på allvar. Bara skolan någon gång tar slut så jag kan få vara mig själv till 100%, för just nu trycker den ner mig alldeles för mycket. Så att vi kan få leva normalt, och ha ett samtal på eftermiddagen eller kvällen där jag inte tokgrinar i en evighet.
Livet är underbart.

Nåväl, livet var något ironiskt, men helgerna,mh. Nu ska jag städa bort lite känslor (jag städar bort obehagliga känslor, inte helt fel?) sen behöver jag ha hit Zara. Hur jag klarade mig utan henne är en bra fråga. Hon är kanon, alltid ärlig till 100% och jag förstår inte att folk kan ha problem med det. Men, jag brukar säga att antingen så gillar man hon på en gång eller inte, för man märker på en gång hur hon är. Och hon är bra. Jag har aldrig någon gång träffat en människa som är så sig själv. Jämt. Spelar ingen roll vilken grupp,vilka människor. Min mamma, eller Erik. Hon är alltid sig själv. hon är värd all cred.

However,
It takes some bad for satisfaction.
Life is wonderful.

IRONI

Jag vill fortsätta med samma rubrik ett tag till, tills jag inte vill fortsätta med den längre.

Helt underbar kanon helg, avslutad och snart dags för natten,förhoppningsvis lite sömn, och en plågsam vecka.
Jag har mått riktigt dåligt, med magont och huvudvärk som bytt av varandra konstant sen onsdagskväll ungefär skulle jag tippa på. Erik gör allting mycket bättre, såklart, allting blir så mycket bättre när någon tycker synd om en. =) Sen att han tog hand om mig och gjorde allting jag sa satt inte helt fel det heller, och gjorde genast att jag mådde en aning bättre. Huvudvärken försvann efter en behövande sovmorgon på fredagen och magontet tog över, men det fick inte förstöra min helg som jag sett fram emot.
Så jag och magontet åt buffé på krogen med Erik, Kristoffer, Daniel och Zara. Sen for vi till vårat hak och gjorde oss redo för en helkväll med sprit, vilken inte blev någon helkväll med sprit för Erik var så onykter så jag slutade dricka vid, 21? however, vi for på krogen, ringde Anders för skjuts men han var gnällig, och vi började vandra mot krogen. Efter halva vägen plockade Anders upp oss, och det visade sig att han faktiskt kört till larco och letat oss. Hoppsan,så det kan gå. Lite gnäll om att jag inte fick sitta fram, (?) Anders påpekade att jag väger 90 kg, och skulle desperat försöka få mig att säga det också. Krogen var riktigt trevlig, for dock hem 22.40, eftersom vi fick för oss att vi skulle till sundsvall på lördagen. Klev upp kl.07.00 och duschade, gjorde frukost till daniel och erik, (daniel sov i våran soffa,eftersom han skulle med till sundsvall). Satte oss i bilen, jag skulle köra första biten eftersom det fanns en risk att grabbarna fortfarande var fulla, om ni frågar mig. Jag körde till Ramsele, där hade vi kisspaus och Erik fick byta av mig.
Sundsvall var kanonkul, började med en timme på ikea, där vi träffade en Vilhelminabo, sen bar det av till tävlingsområdet för att kolla på när Anders tävlade. Och han är ruskigt duktig! Kvalen gick av bara farten, spännande var det, och han blev 3:a, 3:a och 2:a. och gick direkt till a-final, där han fick en hyffsad startplats. Och krasch sa det i första kurvan, och han kunde inte köra mer. Tråkigt!  Nu åker skoter in på Appelqvists.


Söndagen har bestått av skoterkörning,strandkullen-järvsjön-latikberg-järvsjön-strandkullen. Joakims skoter valde att gå sönder i Latikberg, eller så är det Joakim som kör som en dåre. (Inga kommentarer).
Vi tog oss iaf till strandkullen efter många om och men, och fikade, och väntade på Catrin för hon skulle klippa Erik.
Så nu är Erik korthårig, riktigt korthårig. Precis som han vill ha det, men jag saknar det längre håret. Menmen,han är alltid fin.
Trevligt var det att träffa Catrin också, kul att få höra lite nytt vad som händer.

Helgen är över, och jag försöker vara positiv.
Det går inte så bra.

Jag älskar Erik, och saknar honom redan jätte mycket. (han for för en och en halv timme sedan)
Allting suger utan honom.
Han har förresten köpt en kamera till oss, och den suger minsan inte. Nu ska jag få nytta av att jag läser fotografisk bild, jag kan ju faktiskt med kameror nu=)

Vi funderar på att kolla på ett hus till sommaren också, om det finns kvar då. Vilket det nog gör. Känns riktigt roligt, är nog bland det bästa valet vi gör. Fast det är nog ett stort projekt det där huset, men det kan nog bli riktigt roligt, och dessutom får det helt och hållet våran personliga prägel=)

Livet blir bara bättre och bättre, och sen helt plötsligt blir det totalt kasst, och sen blir det helt undebart.
Jag tar åt mig för hårt, jag lyssnar för mycket. Jag tar in allting, och allting fastnar någonstans inne i mitt huvud.
Men jag rådar bot på det med musik och sång, lalala

Våran Sally är inte av denna värld, hon pratar, rullar och äter bananer och paprika.

I veckan har jag spelat mig less på harpan,för jag har inte kunnat göra nånting nästan. Men jag har nästan gjort klart all svenska jag låg efter med, inte fy skam. Helt underbart faktiskt,riktigt lättnad.
Men, det resulterar i fuck the rest, och det är verkligen fy skam.

Jag är kär och ikväll kommer min kärlek hem.
Han ska visa mig hela världen. (Fast inte i helgen.. )

Ja,så är det. Jag är så förfärligt värdelös. Jag är så ruskigt dålig.
Men det finns anledning till huvudvärken iallafall, men jag är hemma idag och är allmänt kass.
Gör i alla fall lite skolarbete, så jag ska slippa ännu en natt som denna.
Men jag kommer nog troligen dö.

Erik är mina ben, utan honom skulle jag ramla ihop. Han är helt perfekt, faktiskt. Fast han är lite konstig ibland, men trots det helt underbar nästan varje sekund. Han är mitt allt.
Jag saknar honom så det gör ont i hela mig, han måste egentligen komma hem ikväll, men det går inte. Och jag hatar det.
Nu ska jag fortsätta med skolarbetet.

Jag är så jävla misslyckad.

Så känns det, minsan. Stormtokigt. Allt är som en storm , och helt tokigt. Det bara yr omkring mig och jag far runt som en vante. Detta ska ni då inte ta allt för allvarligt,eftersom det egentligen inte alls stormar, vädret är bra. Riktigt bra faktiskt, så där ruskigt kanon mysigt. Men mina tankar stormar, och mitt liv.

Det är än en gång en sådan där fruktansvärd helvetes söndag. Får jag ta piller och däcka tills torsdag?
Har haft det mest optimala lovet, och en helt underbar helg med Erik. Så söndagen idag är inte så jobbig som den brukar vara, jag sitter inte och grinar och toksnyftar. Jag tror det beror på att jag varit ledig. Och jag har sådan panik inför skolan, uschochtvi. Skulle helst försvinna, vilket känns lika bra, för jag kommer ändå ingen vart med den här utbildningen när jag gått ut. Och det är så roligt att inse det nu. Mina betyg funkar helt enkelt inte, och det som känns mest trist är att jag verkligen försöker ibland, och lyssnar och sitter hemma och läser, men fattar ingenting. Mitt IG som jag har i samhälls B, som troligen dyker upp i samhälls C också, känns så fruktansvärt surt, eftersom jag förstår verkligen ingenting av samhälls,därav ett IG. Inte för att jag har varit lat eller så, utan för att jag verkligen inte förstår nånting. Jag har inte den blekaste aning om nånting. Trots att jag har lyssnat, trots att jag har försökt. Så då när jag väl försöker, och ingenting funkar, då känns det lika bra att strunta i det hela. Och det är inte bra att känna så, för jag har en tendens att göra som jag känner.

Jag saknar redan Erik ,så snuskigt mycket. Det är så här att jag bara sitter och stirrar och inte vet vad jag ska ta mig till. Han är mitt allt. Jag är så kär så det gör ont. Han är underbar.
Det är så underbart med gigantiskt starka känslor, och få dom besvarade. Jag kan inte förstå att det är sant.

Nu är det seriestart för Six Feet Under, det blir kanon. hela 12 avsnitt har vi framför oss med start nu, så nu ska jag se det.

Tack och adjö

Just precis i detta nuet sitter jag nästan i soffan med min kärlek och kollar på melodifestivalen, undantaget att jag har gått till datorn för att skriva här. Nu berättar juryn sina röster, vi tror att The Ark, eller cara mia kommer att vinna, men det återstår att se.

Vi har haft en hemma kväll, för första gången på väldigt många lördagar. Vi har ätit ostkrokar från dollarstore, physalis och popcorn, till det har vi druckit vin med hallon. Från och med nu älskar jag hemma kvällar på lördagar med vin, men från och med nu kommer jag alltid att vilja ha vin på lördag kvällar. Både ont och gott i den här hemma kvällen.
Vi har haft det mysigt i alla fall. Jag älskar den här kvällen.

Dessutom är lägenheten så fin att jag bara stormtrivs att sitta i den. Vi shoppade lite på dollarstore idag,
fyndade lite grann, och har nu inrett lägenheten med allt det nya och städat lite. Trivs som fisken i vattnet, handen i handsken!
Man mår bra av att sitta i den ikväll =)

Idag har vi varit i strömsund, och kollat på när Anders tävlade. Hur kul som helst, var väldigt spännande och Anders var riktigt duktig! Det var kul att se, och tur hade vi med vädret också! Gick inte ens ha jacka på sig, jag hade fleecejacka, och den gatt jag ta av mig för det var så varmt när man stod i solen.
Jag såg även en kille som tog körkortet samtidigt som jag, Joel, som bor i Ström (som han skulle ha sagt), men han såg inte mig, eller så kände han inte igen mig. Trist, men dagen var lika kul för det.

Jag och Erik har haft ovanligt mycket tur idag, kanske det som gör den här kvällen så förbaskans bra. Först så kom vi inte till tävlingen förän 10.30, och den började 10, men då hade den blivit försenad, så den hade inte börjat än! Sen smög vi iväg under en 20 minuters paus till dollarstore, för att köpa en hylla, och trodde inte att vi skulle hinna tillbaka tills Anders skulle köra, och just när vi ska gå och ställa oss för att kolla på tävlingen igen, när vi kom tillbaka då, vem ställer sig inte redo för att starta? Jo,Anders, så vi kom precis i rättan tid. Riktigt tur, för omväxlingsskull, vi som alltid har maximal otur.

Nu ska jag återgå till min pojkvän, och melodifestivalen.

Ha en bra kväll!

Erik är hos tandläkaren, efter han har varit där ska vi till strandkullen en sväng, sen bär det av till Östersund! Ska hälsa på där,blir nog trevligt. Vi blir bjudna på mat ikväll och så blir det lite att dricka, och kanske en bar senare på kvällen. Liten runda i stan också ska vi väl hinna med innan middagen!
Och jag hoppas på att hitta en mössa och en tröja, håll tummarna. Jag vill ha en fin mössa, så jag satsar på H&M. Men jag ska leta som en toka.
Jag längtar iallafall, blir skönt att komma iväg en sväng. Hade tänkt att tatuera mig också men har ändrat mig. Lite om tid,liten ekonomi. Jag sparar det till en annan gång. Den finns ju kvar, och eftersom jag redan har en tatuering så får jag ju inte bli större heller. =) Så där är jag redan fast!

Jag börjar bli orolig för Erik, han har varit hos tandläkaren i 50 minuter nu. Hoppas verkligen att han inte har några hål!
Jag har fruktansvärt ont i nacken idag, sov väldigt dåligt inatt av någon konstig anledning.

Nu ringer han så nu ska vi fara.

Adjö!

Jag funderar ibland på om livet stått stilla sen dess, eller om det fortsatt och utvecklas, eller om det helt enkelt bara fortsätter som om de aldrig funnits. Men det finns små saker som visar utveckling, jag fick Erik i mitt liv, flyttade hemifrån, och har till och med hunnit flytta ännu en gång och köpt en tvåa. Nog utvecklas det? Utvecklas ja, men det känns ändå som om de aldrig funnits. Visst att det kommer upp på årsdagen (hemskt att det finns en årsdag för det, btw) och så, men alla andra dagar då?
Men det är mitt val att titta på korten varje dag. Alla gör olika, men det går framåt hur som helst. Känns bara som vi ska göra mer. Eller att jag ska göra mer.
Det är svårt när man tänker för mycket,helt enkelt.
Jag glömde bort min pappas födelsedag också,inte för att jag någonsin har kommit ihåg den,men minns jag inte fel så skulle han nog fylla 60 förra året. Det kändes hemskt, speciellt eftersom det var evigheter sen jag var på graven. Men det där är en berg och dalbana, ibland känns det värt att gå dit men ibland känns det helt meningslöst, som att han ändå inte märker något. Men vem vet egentligen?

Jag har äntligen fått i ordning lite musik,vilket gör allt lite ljusare.
Och Erik kommer hem ikväll,vilket känns underbart för jag har verkligen saknat honom hur mycket som helst i veckan, det har varit en lång vecka på ett konstigt vänster. Rolig,trevligt, men lång.

Misstolka mig inte att jag har hamnat i någon depression, för dom här tankarna virvlar runt i mitt huvud varje dag. Jag ler ändå.
Ibland vet man bara inte vad man ska ta sig till,
men jag vet vart jag kan vända mig.

Det är lite som ger mycket mening. Ingenting ger all kärlek.
Små saker som gör att man känner hjärtat slå.
Små saker som gör att man ber efter det där leendet en gång till.
Små saker som ger lycka.

Gårdagen hade jag fullt upp med att försvara mig själv,men ingen visste att det var min själv jag försvarade.
Det var en aning jobbigt, tog hårt på mina nerver. Dom bara fortsatte säga hur han ska göra, den stackaren som ingen av oss ens vet vem det är, och jag såg mig själv. Och försvarade då både honom och mig själv.
Det är ironiskt,faktiskt, hur dom faktiskt helt och hållet trodde att det är så lätt, att dom har rätt, att allting fixas utan större anstränging. Dra mig i tårna.

För övrigt kan jag tala om att musiken säger det ingen annan vågar.
Är jag så komplicerad?

Såg förresten "Underbara älskade" på bio igår, den var helt fantastisk, helt underbar, jag ska köpa den så fort det kommer ut. Det var årets hittills finaste film, och jag älskar svenska filmer. Hoppas det kommer mer av det där, keep up the good work.

And, out

När jag öppnar mitt hjärta, viskas tyst alla orden.Det är så svårt att andas, sen du lämnade mig och jorden.






Det är jobbigt när man börjar tänka på det allt för mycket.
Jag glömmer er aldrig aldrig någonsin.

Nu sitter jag och väntar på att klockan ska gå, och den går så sakta! Kl.21.30 ska jag fara iväg, hämta kattburen och sen hämta Sally och sen hämta Carita på buss station. Men klockan blir ju aldrig 21.30!
Ska bli mysigt att få spendera hela veckan med Carita, och få sova i järvsjön. Kanske dra en sväng till fatsjön också,skulle inte sitta helt fel.

Imorgon ska jag kolla på en jacka, håll tummarna! Vore verkligen all lycka.

På onsdag ska jag äntligen få se "underbara älskade" OCH SOM JAG VÄNTAT! Ska se den på onsdag på bio med Carita och Mamma. den kommer säkert vara helt underbar,det känner jag på mig.

Den här dagen har sagt mig ett och annat, men jag visste allting sen förut. När jag tänker efter så är jag rätt klok,faktiskt.
Men att veta vars man har någon är bland det mest fantastiska man kan få i denna värld. Det är så mycket skit överallt omkring oss, och alla känns bara falska och jag hatar alltihopa och allihopa. Men Erik kan jag lita på, han finns i vått och torrt, även om han ibland kan vara kass på att vara det fysiskt, så vet jag att han alltid ställer upp, att allt han säger är sant, och jag vet vars jag har honom i alla lägen. det är guld!
När jag tänker på allting vi har tillsammans, är det så mycket mer än kärlek. fast först och främst så är det massvis med kärlek, det är så mycket kärlek att jag inte vet vad jag ska göra med allt- Men allting därtill då!
All tillit och tro och förtroende. Och allt som han gör , och som han får mig att le. Och när han får mig att tro på mig själv, peppar mig och hjälper mig. All vänskap och allt samspel. Jag dör av glädje,för han är så fruktansvärt fantastisk. Han är mitt liv, och jag älskar varje ögonblick av det!

Och Anders är fränast i stan, ganska grym är han ibland.

En timme kvar tills jag får ge mig iväg. Skulle kunna diska men jag orkar inte!
Just nu har jag Sally i knäet, hon är rätt söt ibland. Och hon ska få åka bil ikväll, det brukar hon ju gilla. Var länge sen hon fick vara ute och ragga med oss nu. Nu lägger hon sig framför dator och är jätte ivägen. Precis som katter ska göra. Typ?

Jag ska ha en lugn och skön vecka! Absolut. Inga idioter ska få störa mig, för vanligtvis omringas jag av människor jag inte tål,men den här veckan är det jag och härligheten. Östersund ska bli mysigt, jag ser fram emot en vecka av glädje!

Det är en dålig dag idag. Och jag som knappt drack nånting (om man jämför med tidigare händelser) har världens hangover idag. Vilket jag faktiskt inte heller brukar ha.
Det är en skit tråkig dag idag.
Jag har gett upp, och har just insett att ingenting handlar om mig längre. Och jag har aldrig velat ha det så att allting ska handla om mig, jag gillar att ägna mig åt andra, bry mig om nån annan, ta hand om någon annan. Men nångång då och då?
Finns Jag?
Och nu är det för sent för att ändra på det också. Jag kan inte vända på klacken, mycket för att jag inte har någon klack på mina skor, jag har för tillfället bara sockar på mig. Men jag kan ändå inte vända på klacken, om jag så hade en. Det är för sent. This is it, This is my life.

Hope you´re happy now?

För att fortsätta vara fruktansvärt hatisk mot den här dagen, så fick jag just reda på att ett ca 3årigt förhållande inom min omgivning (skulle man kunna säga, omgivning är ett passande ord) har tagit slut.
Skulle man ha kastat bort tre år, eller vara glad för det man upplevt?
Jag vet inte, förhoppningsvis händer det aldrig mig.
Al though, det får en att tappa en bit av hoppet. Inte för att jag behöver något hopp, jag klarar mig nog ändå.

Jag har förresten just insett att jag har kastats in i vuxen världen. jag kanske blev inkastad för länge sen, men jag har inte insett det förän nu. För nu har jag kommit till en del där man aldrig aldrig någonsin har något att le för. Jag antar att det kallas att vara vuxen? Det som fick mig att känna att jag inte längre finns kvar i dom gamla skorna, var när jag nu insåg att jag hade sportlov, en veckas ingenting , och tänkte bara
"En ynka vecka sen är man igång igen, hinner väl inte göra nånting på en vecka!"
Det var inte dom gamla tankarna som kom upp, att man hade lov och man skulle köra skoter och fara till stugan och leka i snön och hälsa på folk man inte sett på länge.
Nejnej, jag är en gammal gaggig kärring.
Jag spelar en roll som jag inte vill spela. Det borde betyda att jag funkar rätt bra enligt "Eriksons 8 åldrar". (Psykologikurs med Filip Lejon ger en hel del). Om man har tagit hand om problemen i tidigare åldrar, så ska man nu spela ett antal olika åldrar, till man fyller 19 ungefär, för att då kunna sätta ihop alla rollerna till en. Om man inte har tagit hand om problem sen tidigare så ska man väl inte kunna fixa det här antar jag,minns inte längre vad han sa. Typiskt. Men i alla fall, lyckas jag sätta ihop mina roller till en personlighet, så kommer jag in på nästa ålder som är från 19 - 30 år. och den handlar om intimitet. och jag har redan min intimitet så jag antar att jag kan hoppa över den åldern då.

Hotellet igår sög, by the way, som vanligt. Det är inte roligt att gå på hotellet längre. Helt meningslöst och fullkomligt värdelöst. Lustjakt var väl en aning kul, men dom hade inte mycket att erbjuda egentligen. Fast det fanns ju en miljon grejer att beställa om någon skulle ha ett Dildoparty, men det låg inte mycket grejer framme som man kunde få titta på.
Så det sög ju egentligen det också.
For hem tidigt för att vara med min fästmö istället, min karl. Han borde väl egentligen nångång i framtiden vara min fästman, men Hannah ser honom mer som min fästmö, and thats the way the cookie crumbled.

Känslan finns att det bara är people like us. Men det är rena bullshit och vi kommer alltid vara unika.

Kom just på ännu en brillijant grej, mycket grejer i mitt huvud just nu. Våra väggar är stenväggar (det sa Eriks mormor) så jag ska nog gå och slå huvudet i en av våra stenväggar nu.

Ciao!