Jahapp, så har vi hunnit ännu en sväng på BB och hem igen, utan bebis.
Vi åkte in på lördag mitt på dagen någon gång och då var det fullt värkarbete och 4 cm öppen.
Det var sånt himla fint och ordentligt värkarbete så personalen på BB sa att den här gången var det på allvar,
nu behövde vi inte oroa oss. Den här gången skulle vi få åka hem med bebis.

Vi hamnade såklart i världens lyckorus. BB-personalen sa att vi fick göra precis vad vi ville, om jag ville ta ett bad för att underlätta värkarna eller om vi bara ville vila. Vi drog på marknaden. Och ett besökt hos storebror. Jag var i sånt lyckorus att jag dansade och skrattade genom värkarna, Äntligen!
Barnmorskan kunde till och med nästan lova att innan tolvslaget är bebisen ute.
Vi for tillbaka på BB och det var en annan barnmorska där, som inte var speciellt brydd. Värkarna tog i ännu mer och efter middagen så började jag nästan få svårt att hantera dem. Den här nya barnmorskan hade inte varit in tills oss en enda gång eller pratat med oss nånting.
Till slut kom hon ändå där fram mot kvällen och skulle göra CTG och undersöka.. Jag la mig ner i sängen, hon kopplade på CTG och värkarna bara dog av. Dom var kvar, men inte alls särskilt täta. När hon undersökte mig var jag fortfarande 4cm öppen.. hade inte öppnat mig en millimeter till.

Det var väl ungefär i det ögonblicket jag gav upp.

Fick bricanyl och morfin för att kunna sova, värkarna var ju kvar även om de inte var så täta.
Vaknade upp på morgonen och allt var helt lugnt. Hade ungefär 10 minuter mellan värkarna. Blev undersökt, 4cm öppen.

Ja, det hade ju helt enkelt lagt av. Igen.
Vi bestämde oss för att har det inte hänt något mer någon gång mitt på dagen så åker vi hem. På BB ville de inte släppa iväg mig, utan tyckte att jag skulle ligga kvar, åtminstone några dagar. Några dagar. Aldrig i livet tänkte jag, men sen tänkte jag att de vet ju ändå bäst. Kanske är dumt att åka hem? Dock vägrade Erik lämna mig ensam där, och sa att han hellre kör fram och tillbaka varje dag om det så behövs. Så ja, blev undersökt igen efter lunch och fortfarande bara 4cm öppen. Då åkte vi hem. Med värkar som fortfarande kom med tio minuters mellanrum. Och det gör dom än.
Har alltså haft ordentliga värkar sen 9-10 tiden på lördagmorgon, och de håller i sig än.
Kändes inte riktigt hundra att åka från BB med värkar. Och efter den här natten hemma så förtstod jag varför de tyckte att jag skulle vara kvar. På BB kan jag åtminstone få bricanyl och morfin för att sova, hemma är det bara att vara vaken med värkarna. Men, hemma går i alla fall dagarna förbi. På BB står tiden stilla.

Så jag är allt annat än människa just nu. Inte nog med att jag inte har kunnat sova en blund i natt, så tar ju värkarna rätt mycket energi också. Var tionde minut blir jag som förstenad, för att sen rasa i hop i soffan av utmattning. Och det värsta är att jag kan måsta gå såhär tiden ut.

Så nu när jag förmodligen måste ha det såhär tills bebisen kommer ut, så har jag några krav.

- Jag vill att mamma ska vara ledig från jobbet (med fullt betalt såklart, hon ska inte bli drabbad på något sätt), och sköta allt hushållsarbete här hemma. Matlagning, städning och tvätt. Däremellan ska hon sitta och stryka mig i håret och lyssna på mitt gnäll. Hon kommer alltså måsta bo hos oss, åtminstone tills bebisen är ute.
- Jag vill att Erik ska vara ledig från jobbet (under samma principer, fullt betalt och inte bli drabbad på något sätt), så han kan underhålla Lukas och hitta på massa roliga saker med honom, och pussa på mig när jag känner för det och ligga och stryka mig på ryggen när jag har ont.
- Jag vill ha en suverän snickare som gör klart grunden på huset inför vintern, (ja, hinner han med mer än grunden är det ju bara att han kör på såklart). Han ska såklart jobba gratis men han ska ändå vara jäkligt duktig på det han gör. På så sätt får Erik mer tid för mitt gnäll och Lukas hyss!

Det är väl inte så mycket begärt?
På så sätt kan jag endast ligga i soffan och tycka synd om mig själv. Perfekt!

Tog en magbild på BB, eftersom vi trodde att det var timmar kvar tills bebisen inte skulle befinna sig där inne längre.



Här är Lukas i magen i V.37!