Måndag

Måndagen har varit fullspäckad och ändå så perfekt. (konstigt, jag som annars är nöjdast när jag får ta dagen som den kommer).
Vi åkte ner på Vilhelmina på morgonen för att kolla upp Lukas eksem på kinderna, bara att fortsätta smörja med hydrokortison. Vi handlade och åkte hem. Sov en kvart i soffan, åt lunch och sen lastade vi släpvagen med rat från drömkåken medan Lukas sov. När Lukas vaknade åkte vi till Granberget och sorterade, sedan for vi på Stenmans och fikade. Satt länge och fika och det var så mysigt, det var nästan bara vi där, nått bord till med folk, så Lukas kunde utan problem gå omkring som han ville och greja. Efter det åkte vi hem och jag sov en kvart igen, jag behöver verkligen dessa små powernaps. Sen for vi ner till huset igen och efter en halvtimme klev Erik en spik genom foten (sjukt klantigt var det, men det behöver jag kanske inte säga?;)) Så vi skyndade hem för att tvätta och se om hela foten skulle bli förgiftad, men det vart bara ett litet sår som såg så fint ut efter lite sårsprit (det var en ren och fin spik, ingen gammal rostig).

Igår kände jag för första gången att det sparkade utanpå magen. Det är så sjukt fantastiskt. Detta lilla liv som växer i min mage. Det är en sån obeskrivlig känsla. Jag blir helt hypnotiserad när det börjar röra sig och bara känner varje liten rörelse. Magiskt. Jag längtar tills det lilla knytet ligger brevid mig och sparkar. Trots att jag har fått rätt ont överallt i kroppen, så njuter jag verkligen varje dag. Det är en sån otrolig gåva.

Jag har precis skickat iväg sista skolarbetet. Känns skönt att det är över. Även om det inte har varit så speciellt ansträngade, men den sista uppgiften har jag segat på med, jag är så sjukt less på nyliberalism att jag till och med drömmer om det. Men men, nu var det över! Får se vad jag startar med till hösten?! :) Jag gillar verkligen att läsa på komvux, tycker att det är sjukt givande. Dessutom ger det lite stimulans, att inte bara sitta och förtränga allt man någonsin lärt sig, utan att fortstätta med nya eller gamla kurser och få använda hjärnan lite. 

Nu är bebis vaken igen, så nu tänker jag sysselsätta mig med att ligga med händerna på magen!

V.19

Idag går vi in i V.19. Tiden går så himla fort. Typ halva tiden gjord och det märks verkligen av nu. Det sparkar och har sig till och från under hela dagen nu, Erik har fortfarande inte känt något utanpå magen men det är fullt liv i magen, det är så mysigt. Det börjar även kännas en hel del i kroppen. Graviditeten med Lukas var som en dans, den här gången känner jag mig väldigt tung och ömtålig. Har lite värk här och där i kroppen. Tur jag är duktig på att skaka av mig. :)

Erik tog en bild idag. Den blev suddig, men vad kan man begära av en man.



Jag tänkte vinna pris för världens bästa fru i år, och kom ihåg att uppmärksamma Eriks namnsdag i onsdags.
Pluspoäng till mig!
Jag överraskade med tårta och present.



Han blev så glad så, slet upp paketet.



Ikväll har vi varit nere vid drömkåken och skjutit lerduvor med Per.



Lukas skulle passa på att såga ner några träd.














(Sista bilden blev dålig på grund av röken från elden)

Nu lockar godisskålen!

Lördag

Idag har det rivits nere i drömkåken. Erik lejde ett gäng kompisar som hjälpt honom heeela dagen, och då ska han bjuda på grillat ikväll.

De hade lite jobb att få bort allt spån som föll ner när de rev taket i köket.





Vilket fantastiskt jobb de gjort, nu är i princip allt rivet!
Återigen är vi så otroligt tacksamma för all hjälp vi får. Det är guld värt!

Jag och Lukas har haft en riktigt mysdag, vi städade och tvättade och bakade lite på morgonen, sen har vi bara lekt. Lite kusinmys bjöd dagen också på.





Nu har precis farmor och farfar varit hit och hämtat Lukas, han ska som sagt sova där i natt. Han var överlycklig och kastade sig ut genom dörren!
Lillebror gör sig påmind, han kanske tycker att jag ska göra någon nytta och börja förbereda lite för grillningen, vet inte riktigt hur vi ska få plats allihopa här..


V.18

Idag går vi in i V.18 (17+0). Det är ett himla liv i magen sen i måndags. Varje kväll har jag känt det bullra om, och igår och ikväll kände jag till och med utanpå magen. Erik har dock inte känt något än, det rör sig ungefär var 5 minut i en kvart, sen blir det stilla några timmar. Just ikväll dock är det lite mer rörelse än tidigare i veckan, han kanske har en chans ikväll.
Jag har ingenting emot att ligga med händerna på magen. I går la jag mig i sängen just efter kl.21 någon gång och låg vaken och kände lillebror till 22.30. Underbart. Sån fantastisk energikick.

Annars har Lukas nu sovit hela nätterna utan ett knyst till 6-6.30 på morgonen. Rena rama drömmen. Jag känner mig sjukt utvilad, i vanliga fall brukar jag stöka undan när Lukas lagt sig och sen somna själv (i soffan om jag blir lurad att lägga mig där) men ikväll är jag redo för fredagsmys.
Jag hade stängning idag och missade middagen här hemma, så när Lukas somnat gjorde jag och Erik vamra mackor med kantarellost och tomat. Nu är jag mätt och belåten, godisskålen står redo och massa annat gott har vi också, som melon, vindruvor och physalis. Får väl se om vi får något sällskap ikväll kanske också.

För övrigt är jag sjukt tacksam att jag är omgiven av så fina människor. Jag behövde bara uttrycka min oro för att magen blivit så stor och att jag kommer måste skaffa en hel garderob med mammakläder (med Lukas behövde jag inte skaffa ett plagg), så lånas det ut kläder från höger och vänster. Nu har jag en helgarderob som jag sammanlagt lagt ut 400kr på! Tusen tack!
Samma sak med Lukas mardrömsnätter, jag behövde bara berätta hur det var- inte gnälla, inte grina- så erbjuder sig först mamma att han ska sova där på fredag och sen svärmor att han ska få sova där på lördag. Lördag passade dock oss bättre, så Erik också ska kunna få sovmorgon, så nästa helg då mamma och Erik är lediga samtidigt blir det hennes tur. ;)
Som sagt, jag är så tacksam för all hjälp vi får. För alla fina ord och all omtanke runt omkring. För alla fina människor. För det finns visst människor här i världen som inte bara tänker på sig själv, så det så.

Men bäst av alla är ändå min äkta hälft. Utan honom vore livet helt enkelt skit!



Foto:
Tina Larsson!

Sömnbrist eller inte sömnbrist?

Här följer ett långt och tråkigt inlägg om hur vi har det på nätterna, och hur förbannat less jag är.

Lukas nattsömn är från natt till natt rena rama överraskningen. Fast det är inte roligt för fem öre.
Det började kring när han fyllde 1 år, att han vaknade tidigare och tidigare på morgonen, sen dess har 4.30-5.30 varit standardmorgon för oss. Efter det började han vara vaken på nätterna. Och så har det senaste året sett ut.
Vaken mellan 2-4 timmar på natten och sen morgon kl.4.30 (i regel, 5.30 är rena sovmorgonen!)
När han fyllde 2 år kom en helvändning som varade i 2 veckor, han sov hela natten och sov till 6.30 ungefär. Lycka!
Vi trodde att ett år av ren terror slutligen vänt. Men tji fick vi. Efter två veckor var samma visa tillbaka.
Fast sen dess har han nog sovit hela nätterna större majoriteten, men klivit upp vid 4.30. Nu de senaste dagarna har det varit morgon kl.4 och i natt låg han och skrek konstant heeela natten. Tror vi fick sammanlagt 4.5 timmars sömn.
Han skrek och sparkade och jag fick inte ta i honom, fast han ville ändå att jag skulle ta upp honom. Utan att ta i honom? Missnöjd helt enkelt, ingenting var bra.

Vi har testat allt. Vi har bytt välling, vi har bytt säng, vi har försökt ha honom i våran säng. Och en miljon andra grejer som jag inte orkar gå igenom. Vissa grejer har gjort skillnad några dagar, men sen har han hamnat på samma ställe igen. Att hålla honom vaken på dagen är inget alternativ eftersom han i regel inte sover mer än 1 timme ändå mitt på dagen, och den timmen behöver han. Den timmen gör ingen skillnad. Lägger vi honom senare på kvällen vaknar han ändå samma tid, 4.30. Vilket resulterar i att han är dödligt trött hela dagen, eftersom vi höll honom uppe på kvällen.

Ett jävla mysterium. Jag är sjukt less på att inte få sova i någon ordning. Senaste året har vi i princip lagt oss kl.9 varje kväll (senast!), men det spelar ju ingen roll att vi lägget oss i tid när han är vaken på nätterna?

Benvärk?
Mardrömmar?
Nattskräck?

Ja, hujedamig. Jag försöker tänka att det är en kort period i vårat liv då det är så här, men efter mer än 1 år är man rätt dödligt spyless. Jag ber till gudarna att nästa unge tänker sova som en liten ängel. Hoppas kan man ju alltid.

Det som är absolut jobbigast är inte att jag inte får sova, det är att han inte är utvilad eller pigg överhuvudtaget, då han tvingar upp sig själv 4.30. Vad är grejen?! Sen är han grinig och missnöjd några timmar på morgonen (om han inte fastnar framför en film), blir dödligt trött till lunch kl.11. Han pallar ju som inte riktigt dagen. Även om han tvingar sig själv till det.

Mitt älskade lilla hjärta,
när han var bebis sov han bra i alla fall.






Uppdatering:
Lukas farmor kom på idén med en ny madrass till hans säng. Hon kommer förbi med den imorgon. Håll tummarna!
Om det nu skulle vara så att han sover som en prins med ny madrass, förstå vad dåligt samvete jag kommer få för att han legat på en skitmadrass i 2 år? Tanken har aldrig slagit mig att det kan vara madrassen det är fel på!

Jag skyller på hormonerna

För att balansera det känslomässiga inlägg jag tidigare kastade ut,
så måste jag få länka till
Sonjas blogg.
Jag skrattar så jag gråter i var och vartannat inlägg.
Helt fantastiskt!

Mina grabbar!

Som sagt, så var det med fjärilar i magen vi for iväg idag. Det är ju så galet spännande med ultraljud!
Idag skulle vi ju faktiskt få se dig, vårat älskade lilla barn som växer och gror i min mage.



Det är bara att nypa sig i armen och inse att så här lyckligt lottad kan man faktiskt vara. Det är sant.
Allt hon säger och allt som händer, det är sant. Det är ingen dröm.
Om allt stämmer, så blir det en liten lillebror den 20 oktober! Vi såg honom hur tydligt som helst, varje litet finger, varje liten tå, ben och armar, ögon, näsa, öron och mun. Han var så fin. Vågorna från ultraljudet fick honom i vilda protester och hade vi kunnat höra honom hade han nog skrikit åt oss. Han kliade sig på huvudet, drog sig i fötterna, sparkade och slogs och levde om. Tårarna bara rann. Det är så fantastiskt. Allt såg fullständigt perfekt ut, inga konstigheter alls och jag är så tacksam för det. Ett fullt friskt litet liv utvecklas som det ska i min mage.
Att jag har turen att få så fina grabbar omkring mig. Nu kan vi ju såklart inte vara helt hundra på att det blir en pojke, men ganska så säkert är det. Är det en flicka blir vi såklart lika glada! Huvudsaken det mår bra.

Men oj vad vi längtar efter dig nu!



En bild på lilla handen fick vi med oss också.



Så här såg som sagt Lukas ut på ultraljudsbilderna.



Och med honom fick vi med en bild på en fot! :)



Vi har varit i totalt lyckorus resten av dagen. Inte kunnat sluta kramas och pussas och hålla handen och gått runt med ett leende på läpparna.

Att få barn är det mest magiska som finns. Det är det absolut finaste man kan skapa och dela tillsammans.
Att få barn tillsammans med Erik som betyder så otroligt mycket för mig, som jag älskar så innerligt och som jag delar allt med, är det absolut finaste jag varit med om.

Snart kommer polisen och låser in mig, för så här lycklig kan det inte vara lagligt att vara.

Måndagen med stort M.

På helgerna ska vi ju helst hinna med så mycket som möjligt på så lite tid som möjligt.
På lördagen städa vi här på gården och städa bilarna och fixade och grejade på förmiddagen, sen åkte vi på driftingen som var på flygplatsen. Det var rätt värdelöst, ingenting för oss, och att det blåste kallt gjorde inte saken bättre direkt.
Raka vägen därifrån fot vi till Strandkullen och dumpade Lukas hos farmor och farfar, sen drog vi ut på lite fiske och hoppades på att få se en bäver. Men tji fick vi, bävrarna höll till på något annat ställe. Årets första mygga fick vi se. Två gäddor fick Erik i alla fall, och jag fick ro, så vi var nöjda. Det var så fantastiskt fint väder på kvällen, även om det inte syns på bilden.



Igår spenderade vi tiden medan Lukas sov lunch nere i huset och städade ut ett förråd. Jag passade på att ta lite bilder i drömkåken.

Så här ser den gamla toaletten ut för tillfället.



Och här kommer vi ha vårat nya badrum.



Så här ser vårat blivande vardagsrum ut.




Och här är vårat blivande kök från varje hörn.









Vi ska ha två timmerväggar framme, en i köket och en i vardagsrummet. Så dessa måste skrapas och putsas.
Så här roliga ser de ut nu, eftersom de hade tapetserat direkt på timmerväggen.



Ett evighetsgöra utan tvekan, men ingenting är omöjligt. (så måste man tänka när man köper ett sånt här hus;))

I förrådet som vi städade ur så hittade vi en gammal dockvagn.







Mitt hjärtegryn!



Idag är det dags för ultraljud på vår nästa lilla stjärna. Eller stjärnor. Det får dagen utvisa.
Känns så otroligt spännande, det bubblar i magen och trots att jag varit vaken sen halv fyra är jag full av energi.
Så här såg ultraljudsbilderna ut på Lukas som vi fick med oss.



Och en fot fick vi se rätt tydligt, vilket kanske var en förklaring till varför jag kände honom röra sig så tidigt, det kändes tidigt utan på magen också.



Och tillbaka till det här med att jag varit vaken sen halv 4.
Well, Erik jobbar em i veckan vilket betyder att han jobbar till 3 på natten och kommer hem vid halv 4. I vanliga fall brukar jag inte märka när han kommer hem, ibland när han lägger sig men jag brukar knappt vakna till. Men i natt rev han först omkull sin matväska när han kom innanför dörren, vilket gjorde mig klarvaken. Efter det låg han och hostade i en halvtimme och lagomt tills han somnade så klev vår lilla solstråle upp. JAG FATTAR DET INTE?! Kl.4 är INTE morgon enligt mig! Men Lukas försöker tydligen intala sig det. Nu har han klivit upp mellan 4-5 jag vet inte hur många mornar i rad, och jag håller på att bli tokig. Han är ju inte pigg för fem öre, han är ledsen och trött och grinig och vägrar såklart ligga ner (risken finns ju att man somnar, typ). Det är väl en sak att han är upp tidigt, om han själv hade orkat med det. Nu orkar han ju knappt vara vaken till lunch heller. Så här har det ju varit sen han fyllde 1 år ungefär, och ja, han fyllde ju 2 år nu i februari. Så jag kan lova att vi testat det mesta men ingenting verkar funka.
Så därför kollar inte vi på tv på kvällarna, vi måste helt enkelt passa på att sova!


V.15+2.

Så har vi firat en tredje valborg tillsammans med vår prins.
Första firade vi först nere vid bomsjön och på kvällen i Strandkullen där han låg och sov i farfars jacka hela kvällen.
Jag stod som en hök två meter därifrån heeela kvällen eftersom jag var livrädd att någon skulle trampa på honom.

-09, inte ens 3 månader gammal



-10 firade vi bara tillsammans under dagen, och brände skräp på gården med en liten majbrasa.
Sen fick han spendera kvällen hos mormor, och vi blev bjudna på grillat hos Daniel och Johanna.

Och valborg -11. Tänk så fort tiden går. Han brydde sig inte om brasan över huvudtaget utan lekte bara i snön och vattnet som fanns där. I år firade vi valborg hemma och kollade på majbrasan här i byn. Erik jobbade till kl. 16.30 så vi spenderade dagen med att vårstäda ute, vi krattade alla gräsmattor och sen bakade vi solskensbullar.



Att fota Lukas när han sedan njöt av bullen var inte det lättaste..









Ikväll är Erik och jagar bäver. Med lite flyt så får vi fara ut på bäverjakt tillsammans en sväng på onsdag.
Jag försöker känna något liv i magen. Jag har känt pytte pytte lite sprattel någon sväng då och då, men inte speciellt mycket. Med Lukas kände jag jätte tidigt och vid det här laget slog han volter. Jag vet att när jag var i V.16 med Lukas var jag så chockad över att Erik inte kände något, eftersom det rörde sig så fruktansvärt i magen. Verkar bli en lugn(are) bebis det här :)
9 maj har vi tid för ul, så galet spännande.