Min lycka!

Nu för tiden har jag absolut ingenting jag vill göra, annars brukar det alltid varar nånting tycker jag.. Man vill på ikea, eller till stugan eller nånting. Men nej, nu vill jag endast umgås med min fantastiska familj som gör mina dagar guld värda. Jag kan inte för allt i världen förstå att jag haft sådan tur, och dom förtjänar att höra det varje sekund, hur underbara dom är.

Markus har varit här idag med sin nya lilla valp, Trixa. Helt makalöst vilken valp! Visste jag att valpen skulle vara sådär skulle vi nog inte tveka på att skaffa oss en fågelhund nu på en gång, men tyvärr är det få valpar som är sådär så hund för oss får vänta, tills vi gjort bort alla bebisar vi vill ha! :) Den bara låg vid våra fötter, gick omkring lite försiktigt och kom tillbaka och la sig. Brydde sig inte om Lukas eller Sally eller nånting. Men sånna här gånger blir man allt för sugen, men vi ska försöka vara benhårda. Skulle inte alls kunna tänka mig att ha en valp (som faktiskt beter sig som en valp) så länge vi har bebisar i huset. Många klarar nog av det, men jag skulle nog inte göra det. Det skulle kräva alldeles för mycket av min uppmärksamhet som jag vill lägga på annat. Hund får vänta!

Erik är ute och jagar nu med Markus, och det är första gången han jagar fågel med hund, så nu hoppas jag att han inte får allt för mycket smak för det, bara sådär lämpligt att han lagomt taggad för en fågelhund i framtiden.

När Erik skulle fara iväg så bad han mig om lov att få fara. Jag blev helt ställd. Erik har aldrig någonsin bett mig om lov förut. Han har såklart frågat om det är okey, det är en helt annan sak, men han frågade faktiskt om han fick fara och jaga med Markus. Så efter att jag skällt lite grann på honom for han i väg med ett leende, och jag tror inte han är så dum och frågar om lov igen. Men mest troligt var det nog för att han visste att Lukas varit jobbig på sistone, rätt grinig och sådär. Vill inte sova på dagarna. Men nä, fråga om lov behöver han ändå inte göra. Jag skulle ändå aldrig aldrig aldrig kunna neka honom till att göra nånting. Aldrig. Han skulle aldrig neka mig heller.

Det här är det jag tänker ägna mig åt några månader framöver,
pussas och mysa i soffan med mina älskade grabbar.





Kommentarer
Postat av: Anna

Haha, du är nog världens bästa mamma och sambo sandra.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback